I veckan har bilen fått på sig vinterdäcken och är besiktad. Min goda vän hjälpte mig med allt detta vilket var till stor hjälp för mig. Idag kom snön men jag antar att det kommer att tina bort till helgen. Det känns i alla fall oerhört bra att ha vinterdäcken på bilen så är jag trygg på vägen. Besiktningen gick över förväntan. Ett fel men det är redan bokat tid på verkstad och jag vet att jag även får igen bilen nybesiktad och godkänd. Känns i alla fall överkomligt. Jag minns när jag hade nyköpt bilen för en fyra/fem år sedan eller när det nu var. Som nybliven Audi ägare fick jag ett reklamblad i brevlådan att jag var så välkommen med bilen på servic. Basservcie. Bokade tid på basservice och åkte glad i hågen till Motorcentralen med bilen. Kom ut därifrån med svansen mellan benen. Jo bilen var servad men i dokumentationen jag fick med mig var en lång lista med "fel". Ringde då min goda vän som vet allt om bilar och det han inte vet är inte värt att veta. Han lugnade mig och sa att jag skulle köpa nya däck (som också var en punkt på listan) och mycket riktigt så gick det ganska bra på besiktningen. Audin hade gått 25 000 mil när jag köpte den cch serviceboken var "bra". Nu har bilen gått över 30 000 mil och har bara fungerat bra på alla korta och längre resor då ofta med hästsläpet och Rindi. Jag har tänkt kräma ur allt som går ur denna bil så det blir nog att vi följs några år till. Vi har gjort våra verkstadsbesök men det får man räkna med så fort man har en bil.
Känns ockås väldigt bra att Ingrid är relativt nyskodd och hon har fyra broddhål i varje sko så vinterföre - bring it on! Broddar har jag också. Blir det nu snö som ligger kvar är det ju det där med snösulor. Vi har alltid haft snöslor på hästarna om vintrarna eftersom dom är ute så mycket i hagarna och även rids ute. Men i värsta fall går det ju att köpa polarpads och skruva fast under tåbrodden.
För varje dag som går är det också en dag närmare att få se Rindi igen och hoppas jag hennes föl. Jag längtar så mycket och det ska bli så spännande. Även om det inte är vårt föl så känns det så roligt inför framtiden att se vad Rindi kan göra i avelsboxen. Det har ju börjat bra med den enda avkomman hon har än så länge. Och jag längtar efter Gotland. Vilken oerhört fantasisk ö. Den är helt i min smak med blandningen av den historna som finns, naturen, lugnet, ljuset, arkitekturen, människorna. Tänk att jag blev över 50 år innan jag fattade vilken pärla Gotland är. Dit vill jag återvända varje år. Att gå innanför ringmuren i Visby och känna historiens vingslag och fantisera om hur det såg ut på platsen för flera hundra år sedan, vilken historia som finns i varenda lilla hus. Så mycket dessa väggar och gator sett. Jag tänker på Gotlandsresan varje dag och förstås lilla Rindi. Jag kan knappt bärga mig till jag sitter på Krönet och dricker en hallondrink igen. Hippas verkligen att Rindi fått massor av tät päls nu. Minns ju vad hon avskydde dåligt väder och var inbäddad i täcken när hon bodde i Norrland men så var hon också klippt och borstades varje dag. Detta för tankarna till en häst jag hade en gång som hette Pia Carline. Pia var en travhäst som knappt var körd i vagn men som jag hade som ridhäst. När jag väntade Minette gick hon bara i hagen och hade det bra. Även om hon var i stall när det var riktigt kallt så var hon ute mildare nätter. När det snöade låg snön som ett täcke på hennes rygg. En tät päls i kombination med att hon inte borstades och hade då kvar fett i pälsen gjorde att snön låg som en täcke på henne. Tyvärr sålde jag Pia för jag tyckte inte jag hade tid med henne och hennes liv tog slut alldeles för tidigt. Nu är det så länge sedan men jag ångrar att jag sålde henne. Hade henne från att hon var föl, red in henne och sålde henne när hon var ca 8-9 år. En jättetrevlig häst som var helt okomplicerad i hantering och ridning och hon var aldrig sjuk. Nedan en bild på Pia och mig från 1993 i januari. Pia hade just fyllt fyra år, vi är hemma på gården i Degernäs.
Kommentera