Då har även vi inlett tävlingssäsongen 2019 om än lite sent kan kanske tyckas. Det var lite osäkert om vi skulle komma iväg då Rindi trampat på sig själv och fått ett balltramp i torsdags.Vi avvaktade till fredag och efter att Carro ridit en sväng så var Rindis svar att hon kunde hoppa. Ponnyn såg jättefin ut när Carro kände på henne i alla gångarter så sagt och gjort, vi lastade och satt fart ner mot Hammarstrand/Ammerån dit vi anlände i ett väldift sken från kvällssolen. Jag misstänkte att Rindi skulle vara ensam uppstalld över natten vilket stämde. Som tur är så klarar ponnyn av att stå ensam då Rindi är väldigt självstädig. Vi tog en promenad med henne och vi pratade med några funktionärer som höll på fixa det sista inför morgondagens ponnyhoppning. Efter Rindi var omskött och inkvarterad åkte vi till Hammarstrand där vi checkade in på Hotell Hammarstrand. Ammeråns fiskecamp där vi bott tidigare hade inte öppnat för säsongen. Det var skönt att bo på hotell med sköna sängar och vi behövde inte städa som ju är brukligt när man bor i stuga. Vi åkte tillbaka till Rindi för att ge henne kvällsmat och säga godnatt.
Jag sov ganska bra på hotellet och vi fick med en frukostpåse från hotellet och jag greppade även ett par melonbitar och en kaffe. När vi kom till stallet var parkeringsvakterna redan på plats och det var väldigt trevliga funktionärer. Under dagen kom vi att prata en hel del. Tyvärr hade jag lämnat Rindi utan täcke i stallet och hon frös på morgonen och djäklar vad jag fick dåligt samvete. Jag verkligen älskar våra hästar och vill alltid göra det bästa för dom och nu stod vår ponny och frös. Nåja, med frukost och dubbla täcken blev hon snabbt varm och solen värmde också skönt i den tidiga timmen.
Efter startanmält stannde vi kvar vid hoppbanan för att se på den första klassen som gick på samma grundbana som Carro och Rindi skulle hoppa i klassen efter. Jag kunde konstatera att hinder nummer ett ställde till problem för många ekipage. Tävlingen flöt på snabbt så vi drog oss mot stallet för att göra i ordning Rindi. Vi åkte tillbaka till Östjämten för att vi hade så roligt här i fjol och det är en verkligt mysig tävlingsplats men då var vi mitt i sommaren, i juli. Nu är det slutet på april och det minus som var kan jag säga var framridningen som inte var något att hurra för. Framridningen var framför ridhuset och underlaget var hårt och lite stenigt. Carro gav upp tanken att galoppera fram där så vi gick ner mot tävlingsbanan på travbanans innerplan men där var det inte heller bra så Carro vågade inte galoppera så mycket där heller. Vi stannade i solen och kollade några ekipage innan vi drog oss mot ridhuset där framhoppningen var. Framhoppningen tillät sex ekipage och när vi kom kunde vi gå in på en gång då det bara var tre ponnyer där inne. I ridhuset var det väldigt blött och halkigt och Rindi halkade till min stora förskräckelse en gång. Det gick i alla fall bra men minus till framridning denna gång.
Rindi hoppade rätt fint så när vi var nöjda gick vi ner till tävlingsbanan. Eftersom Carro och Rindi startade sist i klassen hade vi hunnit se några ekipage innan så Carro hade fått in känslan för hur de andra ridit och vad tiderna var och det var flera som valt betydlgit längre vägar än vad Carro hade kalkylerat med att rida när vi gick banan. Jag tyckte omhoppningen var rolig eftersom den bjöd på kortare vägar om man kunde eller vågade vända snävt. Med en sista koll på Equipe hade Carro klart för sig läget när hon och Rindi fick startsignal. Kan inte säga annat än att Carro red bra, Rindi var med på noterna och hoppade fint. När dom var felfria till omhoppningen vände Carro innanför några hinder men från näst sista till sista hindret red hon safe istället för att satsa på att vinna. Jag blev rätt nöjd över Carros mogna beslut att ta en längre väg och öka chansen att klara sista hindret och få placering istället för att chansa och riskera en rivning eller ett stopp. I alla fall när vi åkt så långt. Det visade sig att tiden räckte till en andra plats (tror det var nitton startande) vilket var väldigt roligt. Beslut två kom direkt efter prisutdelningen. -"Mamma, jag vill stryka LC:n". -"Jag är så nöjd med Rindi" sa Carro innan hon tog kontakt med sin hopptränare Veronica som bekräftade Carros val. Sagt och gjort, vi strök Rindi och ställde in henne i stallet efter vi skött om henne så hon skulle få pusta ut ordenligt innan resan hem till Umeå: Jag och Carro gick till cafeterian och köpte lite mat, kollade tävling och njöt av placeringen och solskenet innan vi gick tillbaka till stallet för att packa ihop, lasta och åka hem. En bra dag, en trevlig tävling, engagerade funktionärer dom vid uppstallninge var super, underlaget på framridningen och framhoppningen kunde varit bättre och det stora minuset: sämsta osportsliga publiken jag varit med om någonstans ever. Usch och fy, ja jag vill säga skämmes. .
Rindi är en riktig ärla att åka med. Inget tjafs, inget gorm, går rakt in i transporten och står still. (tills vi kommer in på Hippos stallplan men det är en annan femma). Vi hade fint väder på väg upp till Umeå och jag valde att köra relativt lugnt då det har stor påverkan på bensinförbrukningen. Vi stannade till i Nordmaling hos min pappa där vi serverdes korv med bröd.
När vi kom fram til Hippologum stod Minette och Anton och väntade på oss och dom hade hört att vi var på gång innan dom såg transporten då Rindi har en tendens att leva om i transporten då hon ser att vi är hemma. Typ gräver med hoven, låter som att hon galopperar i transporten men ingen större fara. Låter som vi har en hel flock hästar med oss. När bilen stannat står hon dock blickstilla och backar sedan lydigt ner för rampen när vi ber henne. En bra helg var till sin ända, dock blev jag jättedålig i magen natten mot söndag. Ont i magen och ont i huvvet. Blir lätt att jag äter dåligt såna här gånger. Oregelbundna mattider och skräpmat, mycket kaffe och läsk vilket är förödande för min kropp. Brukar dock inte ha så mycket ont i magen som jag hade i natt men som tur var hade jag många påsar Samarin hemma, tog tre på en gång vid femtiden på morgonen.
Idag var ordningen återställd och det blev som en vanlig dag på jobbet när vi var i stallet. Rindi fick gå ett lugnt pass i paddocken, barbacka. Carro skrittade och travade en halvtimme och i morogn ska ponnyn få vila helt efter helgen. Efter Rindi hoppade Carro upp på Ingrid som ska skritta och travas. Jag var själv inte i ridhuset men Ingrid hade varit fin, snäll, lugn och avslappnad. Ett bra pass. Jag hade tänkt kolla masken idag men jag avvaktar till nästa söndag. Var så trött att jag även ställde in tvättstugan ikväll. Det tar på att vara ute på tävling. Vad gäller kolla masken vill jag inte ta för tidigt, har hästarna mask tänker jag att det är bra att vänta så maskarna "vaknat" till på våren. Vet inte om det funkar så men jag tror att dom kan hamna i dvala på vintern. Jag vill ju ha ett korrekt utslag när jag kollar masken. Rindi har klarat sig från avmaskning flera år nu. Få se hur det ser ut med henne i år och Ingrid som vi nu ska kolla första gången.
