I morse tog Minette ut hästarna då hon var ledig vilket var skönt att jag slapp då jag ändå var sen till jobbet. Vi hjäps åt i vår hag helg grupp när det är lov och Forslunda också har påsklov. Efter lovet har våra utsläppare/lunchfodrare praktik så då kommer vi att hjälpas åt under tre veckor vilket säkert går alldeles utmärkt då vi sammarbetar så bra. Jag är verkligen tacksam för min fina "helghaggrupp". Det är konstigt hur det kan bli. När vi lämnade Surf och styrde mot okänt mål visste jag inte alls vad som skulle hända utan jag tänkte att vi får ta hagen som blir över och vi får sköta allt själva. Vad händer? Vi får en bra hage med hyfsat dike bredvid (hoppas den håller sig ganska torr i och med diket bredvid) och jag får nya vänner i haggruppen som jag känner mig så trygg med och bästa finaste, väluppfostrade hästarna! Det löste sig fort till det bästa! Nu delar vi på uttag, lunch och insläpp under några veckor vilket betyder en sak per dag. Jag tycker det är perfekt med vår lilla fina grupp.
Jag och Minette åkte till stallet ikväll för ett pass dressyrtrim i ridhuset. Likt förra dressyrpasset var Rindi ruggigt fin ikväll. Minette började att rida utan graman denna gång och Rindi var super i skritten och traven. Jag såg en del övergångar och det såg bra ut. Lugnt och fint. I galopparbetet beordrade Minette på gramanen och under hela passet hördes återigen en massa "braaaaaaa". Det är nästan som att Rindi växer och blir en storlek större under ryttare. Jag tänkte på det på vägen hem att Rindi ser nästan bättre ut nu på säsongen än vad hon gjorde ifjol vid samma tidpunkt när hon chockade oss i Skellefteå i mars. Och det gör ponnyn trots att Minette inte just ridit för tränare och inte ens ridit regelbundet på slutet. Det kommer dock att bli en helt annan sak innanför dressyrstaketet igen. Håller sig Rindi lugn och avslappnad och Minette inte är spänd eller nervös kan det gå jättebra. Det räcker med misch-masch och spänningarna kommer så går det åt andra hållet. Men tävla är faktiskt inte allt. Det är ju vägen dit som är den slitsamma och intressanta och jag vill verkligen i första hand ha en välutbildad ponny som man kan lita på och som barnen har roligt med. Det ska ju vara roligt i stallet varje dag! Detta för mina tankar in på den typ av ponny som Rindi är. Pigg, vaken, alert och arbetsvillig, jättesnäll att sköta om. Skulle aldrig tänka på bita eller sparkas. Häromdagen var det lite livat i ridhuset då en häst longerades och den bockade och sparkade och tyckte det var allmänt lattjo att få springa i lina. En annan häst var lite svår att få stopp på - lattjo att springa kanske. Rindi är Rindi och hon var totalt obrydd om lite hopp och stoj runt omrking henne så Carro kunde rida ganska obehindrat då Rindi är så lugn när andra hästar busar. Fast det är klart, har man varit tävlingshopp-ponny då är man van lite stök och liv. Som ponnymamma är det väldigt tryggt och skönt med en ponny som Rindi vilket det nästan varit från första början med henne trots att hon var ganska outbildad och grön när vi köpte henne. Innan Rindi hade vi en 17 årig före detta ridskoleponny och med den hästen däremot hade jag inte en lugn stund. Minette var väl 13-14 år när vi köpte Josephine och som före detta ridskoleponny kan man ha lagt sig till med vissa fuffens och upptåg. Josephine visste att hon kunde bocka av sin ryttarinna.... Det hände väl inte dagligen men det hände att Joss bockat av Minette och det kändes lite otryggt typ om dom var ute i skogen och om Joss skulle börja bocka och Minette skulle ramla av och slå sig, fastna med foten i stigbygeln eller om det skulle hända långt hemifrån och hästen skulle springa hem. När jag blivit vuxen själv och har barn som rider kan jag för mitt liv inte förstå hur mina egna föräldrar kunde vara så lugna när jag var 13 år och var ute och red med min islandshäst till både Stöcke, Stöcksjö, Röbäck och Skravelsjö, Jag var ofta ute ganska länge i ur och skur, vinter som sommar men jag upplevde endast en gång att min mamma var orolig och det var nät jag skulle rida och hälsa på en kompis i Skravelsjö. (Jag bodde och hade islandshästen i Degernäs). Vissa saker måste man bli vuxen för att förstå!
Nu är klockan midnatt och jag bara undrar. Hur kan SVT lägga filmen Tillsammans en tisdag kväll mitt i natten? Eller förresten spelar det inte så stor roll då nån i trapphuset bredvid kommit på att det går att festa mitt i veckan. Det absolut värsta jag vet är att höra dunkandet av musik som sprider sig i husets stomme. Jag lovar att jag nästan får lust att slåss. Arbetsdag imorogn och jag är långt ifrån att sova.....
