Det är rätt mycket bloggtorka här numera. Jag lever ett rätt tråkigt liv och häckar mest hemma i lägenheten när jag inte är på jobbet. Det var längesedan jag kunde duscha och gå och lägga mig innan klockan 20. Sen Ingrid flyttade till Gävle och nu Skåne har jag verkligen inte mycket att göra på kvällarna efter jobbet. Hela 2023 har jag i princip vilat upp mig efter ett slitigt liv i stallet. Det fanns en tid när jag kvällsfodrade flera gånger i veckan. Det kommer aldrig hända mer. Vad går livet ut på nu liksom? Alla dar är mer eller mindre lika. Vakna innan väckarklockan. Kliva upp, ge katten mat, fixa sig, gå till jobbet, jobba, gå hem, ge katten mat, äta, duscha, sova och sen börjar allt om igen. Trots att jag har mindre att göra nu på fritiden än för ett år sedan och går och lägger mig tidigare på kvällarna än någonsin så känner jag mig ändå ofta trött och utarbetad.
Carro och Ingrid har startat en hopptävling nere i Skåne för ett par veckor sedan. Det var första tävlingen som vart kaos. Ingrid stannade, Carro ramlade av. Ett förändrat beteende hos Ingrid gjorde att Carro bokade veterinärtid nästan innan hon ställt in Ingrid i stallet efter tävlingen. Vi har alltid (även under Rinditiden) ringt veterinär och kollat upp våra hästar om vi misstänkt något eller märkt något avvikande. På så vis har vi ändå haft hästar som sällan varit riktigt dåliga utan vi har kunnat hålla dom friska och fräscha allt som oftast. Ingrid gör verkligen allt för sin ryttare på träning och tävling och vi är skyldiga att se till att hon är fit for fight när hon ska prestera. Det får verkligen inte ta emot och göra ont att hoppa för då kan man sabba hästens psyke och hoppglädje på nolltid och för alltid.
Carro har ridit på utan att anstränga Ingrid fram till veterinärbesöket. Efter hopptävlingen sa Carro att Ingrid haft svårt att byta galopp vilket hon är bra på i vanliga fall. Dessutom har Ingrid ibland kickat mot skänkeln vid galoppombyte och det är inte heller likt henne. Ingrid har ändå fått beröm för hon "sett fin ut" i ridhuset. Jag hade väl gott mod med det här ändå och i ett tidigt skede misstänkte jag bakknäna. Jag har fått för mig att hästar som gärna vill slå sig fri i galoppfattningar eller har svårt att byta galopp kan ha bakknäproblem.
Dagen för besöket var Adams mamma Helena och hälsade på ungdomarna så hon följde med Carro till kliniken. Det kändes verkligen bra då det är en viss anspänning att vara med sin ögonsten hos veterinären. Dessutom visade det sig att Helena kunde filma och hålla mig och Minette uppdaterade hela tiden under besöket vilket uppskattades. Redan från början såg jag på longeringen att det såg bra ut. Vidare böjprov utan några större katastrofer eller att Ingrid var uppenbart halt. Vi ville ju verkligen få svar eftersom det är så onormalt att stanna på hinderhöjder där Ingrid är väl befäst. Vi fick svar. Ett bakknä är behandlat liksom en kota fram. På andra framkotan fanns ingen böjprovsreaktion men den behandlades ändå då Ingrid var lite gallig. Svar tillräckligt ändå för att stanna på hinder men hästen är defintivt inte redo för pension ännu.
Ingen hälta alls på longering på mjukt underlag och detsamma, ingen hälta vid longering på hårt underlag. Rektion på två ställen som släcktes vid bedövning. Carro får börja rida två dar efter behandlingen. För att verkligen vara noga så är Ingrid även ultraljudad och där fanns inget. På filmerna jag fick såg jag även att Ingrid inte var ett dugg böjöm på böjprovet utan stod snällt och utan problem och väntade med benen ihopknycklade. Som vanligt östes beröm över Ingrid för hur lugn och fin hon är att undersöka och behandla.
Carro fick även tips av veterinären på en produkt att ge Ingrid som "smörjer" lederna. Carro fick med sig en flaska från kliniken och faller det väl ut tror jag vi kommer frångå de tillskott vi ger Ingrid och byta ut mot detta.
Att lasta in Ingrid och åka till veterinären och sen lasta och åka hem var enligt Carro inte några problem. Jag tror verkligen Ingrid gillar sitt fina och s-t-o-r-a Umesläp! Carro fick välja färg på bandagen och Ingrid fick chickt rosa/orange på benen. Nu gäller vila två dagar, hur mycket skritt som helst en vecka, därefter trav och galopp en vecka. Tredje veckan normalt arbete och även hoppa några språng innan återbesöket.
I juni fungerade Ingrid perfekt och hon har med sig placeringar från tävling i mitten av juni. Tänker att hon kan ju dragit på sig nåt och vara lite sliten men mest troligt har hon inte gått länge med det här. Vi är verkligen skyldig Ingrid att kolla upp henne när hon visar att något inte är som det ska. Hon som gör allt för sin ryttare, vill vi att Ingrid ska må bra och prestera så måste vi ta hjälp av veterinär. Finns inga genvägar i den här sporten, och framförallt, det är vårt ansvar som djurägare att så fort det finns tvivel söka svar.
Kommentera