I helgen har jag, Minette; Carro och min pappa varit på resa till Pålkem, min pappas hemställe som ligger in the middle of nowhere. Eller det ligger mellan Edefors och Lansjärv cirka nio mil ovanför Boden. För er som inte är så insatta i Sveriges geografi kan jag nämna att det var nära Lansjärv som Caroline Stenvall hittades död efter varit försvunnen några veckor hösten 2008, om någon kommer ihåg det. 
 
Vi åkte igår lördag vid tidig lunch eftersom vi skulle hinna med stallet först. Caroline var dock så trött så jag bestämde att Rindi fick en vilodag så jag åkte själv iväg tidigt som tusan för att fixa allt. Jag hann precis hem för att duscha, byta om och packa en liten övernattningsväska. 
 
Vi åkte lillebil, det vill säga pappas Reanult Clio och pappa körde upp till Skellefteå och sen har jag kört hela vägen dit och hem vilket är en nätt biltur på cirka åttio mil. Pappa hade gjort fika så vi stannade efter vägen och åt min favorit efter vägen som är laxrullar. 
 
 
 Vi stannade även vid Edefors (Luleälven) för att äta kyckling och mer mackor. 
 
 Från Edefors var det inte långt kvar till Pålkem och Ekorrbo där vi bokat rum. Ekorrbo är ett gammalt skolhem som numera är  nån blandning av vandrarhem och hotell. Vi behövde inte ta med sänglinne och det var bäddat och städat när vi kom. Vi behövde inte städa när vi åkte så det kändes som typ hotell förutom att vi då var dom enda gästerna denna helg så vi fick en nyckel så vi kunde komma in och ut på Ekorrbo på kvällen. Sen var liksom hela huset vårt. Efter en sväng på byn där jag efter ha släppt av pappa vid folk han kände, åkte runt med Minette och Carro och visade bland annat min farfar och farmors gamla hemställe där jag tillbringat så mycket tid som liten. 
 
Pappas gamla hemställe
 
 
 
Det var så roligt att Minette ville följa med på resan. Minette och jag var med min pappa till Pålkem 1996 när Minette bara var några månader gammal. Då bodde vi i hos farfar och farmor och jag minns att dom tyckte att Minette var så fantastiskt lugn och snäll. -"Man hör inte babyn" sa dom då. Och jo Minette har alltid varit snäll och förnöjsam och inte gjort nåt väsen av sig, varken som baby eller vuxen. Nu fick jag visa Minette ställena hon och jag varit på, alla ställen i Pålkem där jag styrde henne i vagnen dom där sommardagarna för tjugo år sedan. 
s
Bland annat var vi ner till badplatsen i byn. Det är relativt tvärdjupt där och jag minns att jag själv som barn inte tyckte det var så roligt att bada då jag inte bottnade. Nu när jag ser vattnet igen kommer jag ihåg att sanden i vattenbrynet och stenarna är nästan rödfärgade. Inget har förändrats på alla år. 
 
 Det blev även en sväng upp till kyrkogården för att kolla till gravarna där farfar, farmor och farbror ligger begravda samt farfars far och farfars mor, Det är ganska mäktigt att gå i mina förfäders fotspår. Detta landskap och denna by som dom älskat så mycket. 
 
-
-"Titta! En kanin"! Utbrast Minette där upp på kyrkogården. Det finns mycket hare i byn och dom brukar kila in på kyrkogården för att äta blommor hörde vi av ortsbefolkningen. Eller dom som är där ibland. Det finns tre åretruntboende i Pålkem. Förr i tiden var det över två hundra boende i Pålkem året runt. Det fanns förutom vanlig skola även lantbruksskola, post, cafe, affär med bensinpumpar och brandstation., Hur det kan bli med en liten by i Norra Norrlands inland. Förresten, Vi är precis på gränsen mellan Norrbottten och Lappland. Pappa sa alltid när jag var liten att vi skulle åka till Norrbotten men farfar och farmors hus stod hundra meter in i Lappland, det vet jag för det gick en rågång precis bakom huset.
 
 Vi åkte en sväng till Spikälven där pappa tidigare arbetat med flottning, Jag fattar det inte då älven numera liknar en stillsam bäck men pappa ville absolut dit och jag förstår att det är mycket nostalgi för honom. Annars har pappa flottat i Lule älv också. Fattar det inte då pappa inte kan simma men det var nog inte helt ovanligt förr i tiden. 
 
 
Så mycket historia det finns i en bygd. Så många livsöden man ser spår av men ingen kan längre berätta dem. Hur många barn har inte fötts i detta som numera inte är ett hus utan en ruin.
 
 Konsum i Pålkem är stängt...... Den stängde väl för trettio år sedan............
 
Min farfar och farmor spelade mycket kort. Jämt när jag var där så kom kortleken fram till min stora glädje. Vi spelade "fem kort" där man spelar till 21 och det är som poker, man ska ha så bra hand som möjligt, den får poäng för exempelvis högst par, triss, stege, färg. Sen går det ut på att ta spelet också. Det är åtskilliga timmar vi suttit vid köksbordet och spelat detta och självklart ska det spelas kort när vi är i Pålkem så jag hade köpt med en kortkek. Det blev lite femkort, finns i sjön men också det hysteriskt roliga vänd tia eller vad det heter. Det har jag inte spelat så mycket men det var kul och vi ömsom tjöt av skatt och ömsom svor. Stackars pappa kunde nog inte sova förrän vi spelat klart. 
 
Vi åkte tillbaka till Umeå idag söndag efter en liten omväg förbi Vidsel och Storforsen. Otroligt vilka vyer och vägar det finns. Jag säger bara. Åk mellan Harads och Vidsel. På fyra mil mötte vi inte en enda bil och vi kanske åkte förbi en handfull hus. Oj så ensligt. Jag undrar hur det ser ut på dessa platser mitt i vintern när det är bäcksvart, minus tjugofem grader kallt och snöstorm. Vi tänkte åka upp till Storforsen men då det regnade nöjde vi oss med att titta på forsen från hotellet. 
 
Hotellet hade inte öppnat för lunch så vi valde att åka till Älvsbyn för lunch där vi hittade en pizzeria. Sen hittade Minette och Carro en inredningsaffär.......... 
 
 Efter Älvsbyn vart det full fart mot Umeå med undantag för ett stopp i Skellefteå då jag var i starkt behov av kaffe för att kunna köra sträckan Skellefteå - Umeå.
 
Väl hemma så åkte vi till stallet nästan med detsamma vilket var en förutsättning för att jag skulle orka efter detta intensiva dygn. Rindi såg ut att må fina fisken och hon var lugn som vanligt när Carro giick och hämtade henne i hagen. Carro skrittade och travade fram på ridbanan innan dom for ut för att galoppera. Trots lugn ponny var Rindi som vanligt pigg och glad att rida. 
 
 Inte taggad för imorgon. DHL kommer med Carros säng och jag och Carro ska bära upp 100 kilo säng, Visserligen är den i delar så det blir att springa upp och ner. Hoppas jag och Carro klarar detta ensamma.