Ovan: Minette och Anton på vänta-barn-fotografering i Mickelsträsk
Det har hänt en del sen sist. Bland annat har jag varit inlagd på tillhörighet kirurgen förra helgen. Det började på fredagnatt mot lördag, jag var riktigt dålig i magen med en smärta på sju/åtta på en skala 1-10. Var uppe under natten en del och småsov fram mot tiotiden på lördag morgon. Minette övertalade mig att åka på akuten men innan ringde jag 1177 som verkligen är bra med råd. Bland annat hjälpte dom mig när pappa åkt in med ambulans när han ramlat och brutit lårbenshalsen. Ingen ringde mig men jag kunde via 1177 få kontakt med läkaren fram mot midnatt. Det var corona då vilket innebar att jag inte kunde vara på akuten/lassa med pappa.
Nåja, 1177 rådde mig att åka in till akuten och sköterskan hade antecknat i min journal vilket kändes bra om jag skulle vara i så dåligt skick när jag kom in att jag inte kunde förmedla allt som sas i telefonen med 1177.
Som tur var jobbade inte Minette så hon kunde skjutsa och vara med mig på akuten. Hela väntrummet var i princip fullt, jag kom att sitta bredvid ett par som kollade nåt på Facebook dom fnittrade och skrattade åt. När jag harde så ont i magen så var det olidligt att sitta och höra på detta fnissande men det var bara att bita ihop och vänta på min tur. Jag kröp ihop i stolen och la huvvet i händerna nere mot knäna och försökte genomlida väntetiden. Döm om min förvåning när jag blev uppropad ganska fort. Hände inte mycket i väntrummet men efter någon timme blev jag uppropad och då hade verkligen inte många som redan satt i väntrummet när jag kom blivit uppropade så jag förstår att mitt ärende blev prioriterat. Det var ganska skönt att komma bort från väntrummet och få lägga mig på en brits. En sköterska kom ganska snart och satt en nål i handen och efter lite prover såsom blodtryck, blodvärde mm så fick jag smärtlindring via kanylen. Det var lite kallt men Minette hittade en filt och la på mig, detta i kombination med att smärtlindringen gav effekt kunde jag slumra till där på britsen. Minette väckte mig när läkaren kom och skulle undersöka mig. Då jag under den tid legat på britsen i undersökningsrummet där vi var fyra patienter med skynken mellan hade överhört samtal mellan vårdpersonal/patient hörde jag att det var helt fullt och överbelagt på Nus denna helg. Jag hade väl inga tankar att jag skulle bli inlagd men det blev jag faktiskt. Efter jag blivit förflyttad till vårdavdelningen jag skulle ligga på så åkte Minette hem för att hämta liten övernattningsväska till mig. Minette hade på sin väg hem kontaktat Anton som var på julbord med sitt jobb på Tonka. Den gulliga Anton lämnade kön till buffén för att fara hem och vara med Minette som nog var lite orolig. Minette och Anton kom tillbaka med en påse med lite småsaker jag bett om. Måste säga att sjukvården fungerade fantastisk bra denna helg. Ofta läser jag i massmedia hur illa det är men när jag verkligen behövde hjälp, då fanns den där. Det gick relativt snabbt att komma förbi akuten och väl uppe på vårdavdelningen hann jag knappt in på mitt rum förrän tre personal stod i dörren. En lämnade ett papper jag skulle fylla i, nästa kom och undrade om jag var hungrig och eftersom jag inte hade restrektioner på om jag fick äta och vad så valde jag choritzo vilket serverades varmt och gott bara minuter senare. Jag blev även tillfrågad om jag ville ha en protiendrink vilket jag tackade jag till och det var både god och välgörande för magen. Sist kom en sköterska med kläder och jag uppskattade verkligen den svala sköna t-shirten som jag sov i.
När nattpersonalen kom, personalbyte, så kom dom och presenterade sig och sa att "det är jag som ska provta i morgon bitti" varvid hon redan på kvällen kollade igenom var hon skulle sticka mig kommande morgon. Kunde faktiskt sova ganska bra på natten smärtlindrad och trygg. På morgonen kom samma personal som på kvällen innan med alla atiraljer som krävdes för de prov som var beställda. Lite trixande med stickande men till slut fick dom de provrör dom behövde. Fattar att dom var ute svintidigt då det tar ett par timmar på lab att analysera. Slumrade till och sov gott och när jag vaknade trodde jag att jag sovit över frukosten. Jag behövde inte vara orolig då personalen efter åtta kom in i mitt rum och förklarade att jag sovit vid tidigare tillsyner och dom inte ville väcka mig. Frukosten jag beställde kom bara några minuter senare vilket jag åt med god aptit. Trots att magen varit i olag så har jag hela tiden haft aptit. Så kom då överläkaren från kirurgen på ronden. Eftersom många värden var bra och jag kunde vara uppe och gå så beslutade dom att skicka hem mig med löfte att jag skulle kallas till fördjupad undersökning om "en vecka, tio dagar". Sänkan var dom inte helt nöjd med plus att jag har förhöjda värden vita blodkroppar så nåt galet är det. Men innan hemfärd var det dags för lunch. Då kommer samma sköterska in som kom med frukost. Fem rätter fanns att välja på. Alltså hur bra är inte detta? Verkligen lyxigt och maten smakade väldigt bra! Efter lunch blev jag utskriven och Minette kunde hämta mig efter jag varit en sväng på Apoteket.
Jag åkte alltså hem på söndag. På måndag får jag ett meddelande i min inkort på 1177. Det var kallelse till den fördjupade undersökningen. Exakt samma information kommer i brev på tisdag. Det fungerar fortsatt väldigt bra med vården. Nu har jag tid inom kort att göra fördjupad undersökning. Innan annat sägs är min inställning att jag är i gott skick. Jag tycker inte att jag ser sjuk ut och jag känner mig "hyfsat" bra.
När jag låg inlagd har jag inte haft ork med något som helst strul. Vad händer? Carro låser in Volvonyckeln och mobiltelefonen i bilen när hon skulle på jobbet i Ängelholm. Anton och David (David är Carro och Adams roomie) var med ishockeylaget på bortamatch och när Carro slutade jobbet åkte hon till sin kompis i Ängelholm och väntade på att pojkarna skulle komma tillbaka från hockeyn, åka hem till Viken och hämta reservnyckeln till Volvon. Eftersom Carros mobil var inlåst i Volvon så ringde jag Adam som hunnit hem, söka nyckeln och var på väg till Ängelholm i Davids bil, vi småpratade lite om min inläggning och sen fick jag höra att Adam inte hittat reservnyckeln. Åh nej men vi har ju Redgo på bilen (före detta Falck assistans). Carro hade redan via kompisens telefon ringt Redgo som var på väg. Tänkte att det löser sig då jag brukar se "Vintervägar" på tv och där har jag sett att dom tagit sig in i bilar där folk låst in nyckeln, med hjälp av luftkuddar.
Givetvis var det så inte enkelt när det gällde Carros bil. Det slutade med att Redgo bärgade bilen till Volvo i Ängelholm, Carro åkte hem med Adam i Davids bil. Problem. Orkar inte när jag är halvdålig och lite oroad över det. Nästa dag måndag skulle personal från Volvo ringa till Adam. Jag hörde av mig till Adam och sa att hör inte dom av sig måste ni göra det. (Carro är verkligen beroende av bilen då det är en bit mellan bostaden i Viken till jobbet i Ängelholm och till hästen i Jonstorp). Tidigare på morgonen hade jag även pratat med Minette som hade pratat med Carro tidigare om detta med nyckeln. Minette sa att även David kört Carros bil nån gång. David, Adam och Carro bor tillsammans i en trerums lägenhet och dom har två bilar. Vi en och David en bil. Ibland blir det väl så att dom bytlånar för att få logistiken att gå ihop. Jag frågade om dom även letat bland Davids saker, i Davids rum, i Davids jackfickor. Jo men ingen reservnyckel någonstans. Jag törs inte tänk på hur det ser ut i lägenheten efter Carro och Adam letat nyckeln.......
Eftersom det var så dåligt ljud i mobilen när jag ringde Carro och Adam på väg mot Volvo i Ängelholm så började vi istället sms:a. Jag undrade om dom letat Carros reservnyckel i Davids bil och jo det hade dom. Sen går det trettio sekunder så får jag ett sms....... Jo ni kan gissa rätt. Carro hade hittat nyckeln där dom satt i Davids bil. Den låg i mugghållaren mellan sätena. Carro ba: -"Hur sjukt"........ Hade inte Minette sagt till mig att David haft Carros bil hade jag inte frågat om dom letat bland hans saker så det var ju väldigt tur att jag fått den informationen så jag kunde tjata på ungarna att kolla bland hans saker. Går ett tag. Undrar med Carro hur det går. Då hittar dom inte Carros bil hos Volvo. Behöver jag säga att jag höll på få dåndimpen där jag låg hemma i sängen fortfarande inte frisk. Personalen hittade till slut bilen så slutet gott allting gott på detta intermezzo. Det löjliga i hela situationen var ändå att kvällen innan 23:30 jobbade Redgo med luftkuddar för att ta sig in i bilen medans Davids bil stod alldeles bredvid med reservnyckeln i mugghållaren. Jag håller med Carro. Hur sjukt.......
Efter min helg på Norrlands universitetssjukhus var jag sjukskriven i två dagar med en öm mage som knappt tålde att trosa och byxa låg an mot magen. På onsdagen kände jag mig såpass bra att jag kunde gå på jobbet igen och igår kunde jag gå på den efterlängtade julfesten som jobbet bjöd på. Det har ju varit Corona och i fjol kunde jag inte utsätta mig för sociala situtationer då jag var i ett känsligt läge i mitt tandprojekt så jag jobbade hemma en period. Men så i år var jag verkligen taggad på julfesten. Vi var i källaren på folkets hus där det bjöds på god mat och underhållning. Jag kände mig faktiskt fin i håret, jag hade hittat en glömd Caia palett i Carros gamla rum här hemma så jag tyckte jag fick till ett fint glow med den paletten som jag la rabarber på. Eller fin. Nä jag vet inte känner mig aldrig fin men hade lockat håret lite och det med Caia paletten och min tunika och dom nyinköpta strassörhängena gjorde det i alla fall inte sämre.
Carro ringde mig när middagen var slut så jag smet ut i lobbyn där alla hängt in sina kläder för att kunna prata med henne där det inte var så mycket liv. Carro berättade att hon varit med en kompis på Zara i Helsingborg. Kompisen skulle reklamera nåt om jag fattade rätt. Då hade personalen sagt att det var tre års rätt att reklamera. Carro hajjade till då hon fick en fin ullkappa från Zara av mig och Minette när vi i Stockholm i fjol i november. Carro verkligen älskar sin kappa men den har gått söder, det har släppt vad jag fattar en hälla där skärpet sitter. Carro hade pratat med personalen på Zara och dom sa att det var bara att komma in med kappan och kvittot eller ett kontoutdrag. Jag undrade vart det där kvittot tagit vägen då det var över ett år sedan vi köpte kappan till Carro. Fast Minette kan nog ta ut ett kontoutdrag från Internetbanken. När vi sitter och pratar så utbrister Carro ånyo: -"Hur sjukt" När Carro pratar med mig ser hon kvittot! Nu ska vi komma ihåg att sen Carro fick sin kappa har hon hunnit med en flytt också och ibland är väl ordningen "sådär". Jag hade innan sagt att kappan kostade nåt på 1 600 kr för jag minns att jag swishade Minette 800 kr som betalade. Och jo, kvittot var på 1 695 kr. Hoppas Carro åker och byter kappa idag. Det är bara så galet. Först reservnyckeln och sen kvittot. Det händer bara inte liksom.
Nu jobbar jag tre dagar till så är det två dagar semester. På torsdag kommer hela gänget från Skåne för att fira jul i Umeå. Carro och hennes kompis landar i Umeå strax efter nio på morgonen, Adam kommer några timmar senare. Alla kommer att åka ner till Sturup på natten och övernatta där innan Carro coh kompisen lämnar före hockeykillarna. Jag längtar jättemycket att få träffa Carro och Adam. Sist vi sågs var när vi skjutsade ner Carro och Ingrid till Skåne i slutet av augusti. Det var lite enklare att hälsa på i Gävle jämfört med Skåne. Är ändå glad att ungarna är där. Dom bor nästan på landet, ett lugnt område. Ingen snö. Hästen behöver varken snösulor eller brodd. På måndag kommer det vara åtta grader varmt i Skåne enligt väderleksprognosen. Vet inte, man jag skulle gärna bo så då jag är helt ointresserad av en lång kall vinter.
Något annat som jag längtar så mycket efter är Minette & Antons lilla baby som kommer i månadsskiftet januari/februari. Det ska bli så roligt att bli mormor, enligt uppgift är det en liten flicka. Minette är ungeför i samma ålder som mig när jag fick henne. 27 år.
Mår fan inte bra
Ny favorit från Nus som finns att köpa på apotek. Dyrt men nyttigt och gott.
Hela denna konversation mellan mig och Carro medans Carro och Adam körde till Ängelholm i Davids bil nedan tog ca bara nån minut eller möjligen två :)
Väntar med spänning på bilderna från Minette och Antons fotografering
På månadkväll blev jag bjuden på middag hos Minette och Anton där Anton fixade en maträtt med halloumi, sötvattenspotatis och en god sallad och dressing. Oerhört gott och min nya favoriträtt!
Carro i Zara-kappan den när den var helt ny i Stockholm i fjol
Inte många hästbilder men lånar en från Carros Instagram
Kommentera