magicblue.blogg.se

 

Mycket har hänt sedan sist jag bloggade. Bland annat har Carro och Ingrid startat sin första hopptävling på tio månader. Ingrid har varit igång men inte på 100 % utan det är först som hästen kommit till Ängelholm som hoppträningen tagit fart som den var i Gävle med konsekvent hoppträning. Som jag skrev sist var det dags i augusti men då sprack en böld på ballen höger bak och om detta kommer ett separat inlägg. Vi strök den tävlingen men förra helgen var det dags att hoppa i Ängelholm. Hemmma i Umeå höll jag på med mammas lägenhet som hon lämnat till förmån för ett äldreboende så jag höll mig relativt sysselsatt vilket är en förutsätting för att inte gå upp i limningen när det hopptävlas 130 mil bort. 

 

Carro och Ingrid började med att hoppa behagliga en meter och med facit i hand var det bra att Ingrid fick en klass att "studsa av sig i" då hon verkade mer vild än tam. Jag gillar när Ingrid är glad och positv men hästen blir ganska svårreglerad när allt är som roliga timmen och hopp och skoj. Carro hade ont i armarna i flera dagar efter försökt tygla gummibollen Ingrid som höll på med sina luftsprång och hoppsa steg. Vet inte riktigt hur hon betedde sig på framhoppningen annat än jag såg en filmsnutt och, ja, hästen verkar glad i alla fall. Resultatet blev fyra fel och Carro ringde och undrade om hon skulle hoppa 1,10. Normalt brukar vi ha startat en klass per dag i Norrland men både jag och Minette tyckte att anmälan till 1,10 skulle stå kvar och sagt och gjort så förbereddes 1,10. När det var Carros tur att rida var jag i mammas lägenhet och stirrade på Equipe i mobilen och aldrig har en minut varit så lång. Tiden tickade på men nollan består. Ingrid hoppade runt felfritt i en runda som jag tycker är en av de bättre rundorna dom gjort på den höjden. Carro red inte för placering utan ville så gärna ta sig runt banan på ett bra sätt så det var en runda med bra något långa vägar men på något sätt lyckades dom knipa en placering i det 45 ekipage starka startfältet vilket bara var en bonus. Det är nog en bra grej att Ingrid får "studsa av sig" i en lägre klass för i 1,10 var finhästen fortfarande energisk men inte tokpigg. Så det får nog bli så i fortsättningen, vi får väl prova oss fram lite. Dock krävs lite planering framöver. Som många vet var meningen att Ingrids böld skulle opereras med därtill sövning av vår häst som väger ett halvt ton. Det är alltid förenat med en viss risk att söva ett så stort djur men nu blir det inte så. 

 

Jag har hela tiden sen jag såg bölden första gången i Umeå hösten 2022 trott att det kan vara en inkapslad främmande kropp utifrån - typ fästing. Så sen som för ett par dagar sedan trodde jag att det var på det viset när Carro upplyste mig om att bölden spruckit i Gävle redan sommaren 2023 och alltså återkommit. Då föll min teori. I ett separat inlägg tänker jag lägga in lite bilder som är dokumenterade och hur resonemanget med behandling fortskrider. Summan av kardemmuman av detta är att Ingrid istället för operation ska äta medicin med karens två veckor men det är inte hugget i sten att det ska göras exakt nu men det blir i närtid. Vi har i alla fall beställt hem de receptbelagda medicinerna på nätet så Carro får hämta ut det i Ängelholm framöver.

 

Carro har varit i Umeå under helgen då vi varit på begravning då vi skulle ta farväl av Birgitta (pappas Birgitta). En smärtsam dag vart ändå ett fint avslut. I övrigt har vi umgåtts med Minette, Alice och Anton i helgen. På tal om Alice, så liten men hon har redan varit med på tre bröllop och en begravning och hon är bara sju månader gammal. Vi hann även ut till Holmsund och hälsa på mamma i boendet där hon bott i lite mindre än två veckor. Mamma såg bra ut i nytvättat hår och påklädd och hon trivs i sin nya fina lilla lägenhet. Personalen på boendet är så gullig så det här bådar verkligen gott. 

 

Avslutar med en länk till Hippson där det finns ett rykande färskt repotage om Carro och Ingrids hopptränare Sophie Karpe. Länk HÄR. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 En bra träning! 

 

 

 

 Studs och hoppsa steg