En efterlängtad milstolpe är passerad. Carro och Ingrid har hoppat en 1,20. Äntligen. Egentligen borde det skett tidigare kan man tycka. Tyvärr ett halvdant magplask i fjol och beslut som inte var så genomtänkta resulterade i att 1,20 starten kom i helgen. i princip sen flytten till Skåne fram till vi flyttade hästen från Jonstorp var väl lite av kaos. Det började med att Ingrid ändrade beteende så Carro åkte och kollade upp henne hösten 2024 vilket resulterade i behandling, dock räckte det med en behandling innan hästen friskförklarades. Sen jobbade Carro i stallet vilket gjorde att Ingrid kom i skymundan hela förra våren olyckligtvis med facit i handen. Nåja, det blev en lång återhämtning för hästen istället. När Carro och Ingrid började träna för tränare kontinuerligt hände det saker.
Korsgaloppen har minskat avsevärt, Carro har fått ytterligare verktyg att rida hästen på ett sätt som passar bättre. Sån tur att Carro träffade på Sophie Karpe säger jag bara. Ytterligare en pusselbit har varit dressyrtränare
Amanda Meijer. Amanda såg Ingrids akilleshäl på typ några minuter första träningen och Carro fick med sig så mycket matnyttigt på få träningar för Amanda. Jag ser ju att hästen rör sig på ett annat sätt än när jag såg henne i våras. Nu får vi bara hålla tummar och tår att häst och unge håller sig friska framöver. Hoppa kan ju Ingrid så det räcker i alla fall.
I går var alltså dagen det skulle hända och Carro valde att hoppa 1,20 hemma i Ängelholm. Ingird var som vanligt. Lugn och foglig tills sadeln kom på och Carro med henne på framridningen. Lite hopp och studs som vanligt men jag gillar den sidan hos Ingrid, hon vaknar riktigt till när det är hoppning och tävling. Då är hon på jobbet, pigg och arbetsvillig. Och lite vild. Inte värre än att Carro kan hantera henne.
På framhoppningen gjorde Ingrid flera jättefina hopp och hon såg verkligen fin ut. Kristina hjälpte Carro så jag slapp. Jag är inte så bra på sånt där så det är skönt att kunna hålla sig på avstånd och analysera istället. Jättefina språng och inte ett hinder var Ingrid i.
Jag hade gått banan och herregud, jag tyckte det kändes högt och stort men hästen kan ju hoppa men det hjälper inte när jag står där nere i ridhuset. Två stycken två kombinationer varav den ena låg alldeles i slutet av banan. Och fy så nära väggen B hindret stod. Nåja, Carro verkade inte särskilt nervös eller oroad så varför skulle jag vara det? Som tur var startade Carro rätt långt bak i startfältet så hon hann se några ekipage innan vi gick för att göra i ordning Ingrid.
Resultatet blev 16 fel vilket absolut inte speglar en jättefin runda med nästan bara fina språng. Tre nedslag kom på de tre sista hindren (frambensfel) och jag tror Ingrid var lite trött i slutet av banan. Carro och Ingrid har inte ens hoppat en hel 1,20 på träning eller pay-and-jump en gång. Bara maxade oxrar..... Men Ingrid skötte det toppen och Carro red bra. Lite mer styrka och kondition kommer nollan sitta är jag övertygad om. Så bra hoppade hästen. Carro behöver också mer rutin på högre banor men det kommer. Bara att försöka hålla hästen fin och fräsch.
Kommentera