Tiden bara rusar på, mer än halva maj har bara sprungit iväg. Det är precis ett år sedan jag åkte ner till Skåne för att hjälpa Carro och Adam flyttstäda ut lägenheten i Viken och flytta till Ängelholm. Nästa månad flyger jag söderut för äventyr igen. Bland annat kommer midsommar att spenderas i Ängelholm vilket känns roligt.
Här hemma kämpar jag på med promenader och utegym. Eller kämpa på är egentligen fel ord då jag känner ett sug efter mina promenader och det är riktigt skönt att ligga i utegymmet några minuter och känna att jag faktiskt blir starkare och starkare. Jag snittar över 10 000 steg vissa veckor trots att jag ibland har en vilodag. Det går ju många ändå per dag men för mig är det så mycket bättre än det nånsin varit på ett decennium.
I går var jag barnvakt till Alice och vi hade en rolig stund på stan och sedan var vi i kompisgungan i Broparken vilket Alice tyckte var skojjigt. På stan var Alice vaken hela tiden och det var lite skojjigt för hon härmade ljud som jag gjorde. Längtar till den dag hon blir så stor att vi kan gå och äta glass eller ta en fika eller en barnbox med leksak på Mc Donalds.
Jag är så stolt över Minette. MInette håller ju på utbilda sig till sjuksköterska och bara en sån sak som att lära sig sticka sprutor skulle nästan få mig att fundera om det var rätt utbildning för en sån som jag. Minette har fått gör det och kurskamrat sticka på henne. Jag minns när jag skulle sticka hål på Minettes nageltrång på en nagel på handen och det var nästan gråt och tandagnisslan och nu berättar Minette om de praktiska övningarna dom gör. Jag är så stolt! Och det känns roligt att snart ha en sjukvårdsutbildad i familjen! Det är minsann ingen lätt utbildning att glida igenom, det förstår jag när jag hör Minette berätta om studierna. Jag hör bland annat ord jag aldrig hört i hela mitt liv förut.
I Ängelholm har vi kollat upp Ingrid då hon gjort en kanonhoppning och veckan efter stannade på hinder. För flera månader sedan sa Carro att sadeln gled bakåt och vi fixade en padd. Dock har det nog inte varit helt bra med padden. Vi har alltid åkt till veterinär när vi märker ett beteende som är olikt Ingrid eller när något avviker från det normala. Utom det här med sadeln då. Efter sista hoppningen stod dessutom Ingrid med fyra svullna ben och feber senare på kvällen.
Vi gjorde en oerhört noggrann undersökning hos veterinären. Denna gång kollade AI hur Ingrid rörde sig och AI såg samma sak som jag sa Carro vilket gör mig lite glad ändå att jag är inte helt fel ute och Carro ser att jag är inte helt bakom flötet bara för att jag knappt kan rida längre.
Vi har behandlat Ingrid ungefär som förra gången men dessutom är hon röntgad nästan från topp till tå. Eftersom Ingrid var öm i ryggen slog vi flera plåtar där också. Ingen kissing spines som kanske är det första man tänker på så det var ju bra att veta. Vi går vidare med sadelutprovare i juni och nu innan återbesket ska Ingrid även få träffa en equiterapeut. Carro har fått börja rida innan återbesöket och det är tydligen en superpigg häst som dessutom rids barbacka tills vi kommit till sadelutprovare. Tur Carro är guds gåva till balans alla kategorier. Dessuotm är Ingrid pigg i hagen och hoppar och studsar och det ser jag som ett sundhetstecken. Kedja är ett måste vid in- och uttag. Vi kostade dessutom på två olika blodprov just för att Ingrid stod med svullna ben men blodproven såg bra ut. Vi tror att Ingrid är helt återställd till återbesöket.
Kommentera