Som vanligt inte så mycket inlägg här. Semestern är slut och jag har hunnit jobba en vecka. Det är ändå ganska roligt att vara tillbaka på jobbet igen och nu är det längre arbetsdagar som väntar och de mörknar fortare om kvällarna. Jag ser ändå fram mot höst och vinter i år då jag inte har någon häst i Umeå att bry mig om. Även om Rindi hade fodervärd för ett år sedanså kunde jag aldrig släppa omhågan om henne och jag hade en del utsläpp och intag ändå. Denna säsong behöver jag inte vara beroende ha tillgång till bil och bara en sån sak känns så bra.
Alice växer så det knakar och senast idag var jag förbi henne och Minette som var hemma, väldigt smidigt att dom bor 100 meter från mig!
I Skåne var det egentligen meningen att Carro och Ingrid skulle hopptävla första gången på snart ett år men liten tuva stjälper stort lass fick en ny innebörd nu.
Ifjol höst kollade vi ju upp Ingrid och behandlade henne. Sen kom julen och nyår när Carro var i Umeå. När hon kom tillbaka till Skåne blev det inga hoppträningar då det var så dåligt väder, På den tiden fick Carro åka iväg med hästen till hoppträning så det blev inställt där i januari. I februari började Carro rida några hästar på gården som jobb och med nästan heltid på Willys och sedan arbeta med gårdens hästar så blev det inte mycket tid kvar för vår egen häst. Med det jag hört så tänker jag att hon hopptränat så lite hela våren så hon har inte varit startklar, däremot startade Carro gårdens hästar på tävlingar så Carro har tävlat men inte Ingrid.
I maj; det fanns orsaker vi lämnade gården, Ingrid ställdes på bete hos vänner till Carro, det blev bostadsbyte och då fick Adam tag i en lägenhet i absoluta centrum av Ängelholm. I juni skulle Carro och Adam resa till Spanien två veckor och Ingrid fick gå kvar på bästa betet och jag tror att dom som äger den gården red på Ingrid några gånger. I början på juli flyttade Ingrid in på Ängelholms ridklubb och sen dess vill jag påstå att Ingrid är ordentligt riden och även hoppat för tränare några gånger, såpass att Carro känner att hästen är tillbaka i "form" som honvar i innan hon flyttade till Skåne. Eftersom hästen var så vältränad tidigare så går det ganska fort att komma i form igen bara man rider och tränar konsekvent. Tanken var att starta i helgen men vad händer då? Ja gissa...... Grus i maskineriet kan man väl uttrycka saken.
Ingrid har haft en böld på ballen höger bak som jag upptäckte första gången hösten 2022. När vi vaccinerat i Umeå frågade jag vår dåvarande veterinär om knölen och svaret var att vi skulle låta den vara. Samma svar fick Carro när hon frågade veterinären som fixade Ingrids tänder i slutet av juli på Evednsia Ugglarp. Låt den vara. Hästen är inte öm vid beröring, hon är superfin att rida enligt Carro och hoppar jättebra så vi tänkte inte så mycket mer på det ett par veckor.
Förra söndagen fick jag ett messenger av Carro på morgonen: "Är du vaken"? Jo jag var vaken och panikkänsla på en gång då jag visste att Carro skulle släppa ut Ingrid och Humle. När jag fick kontakt med Carro sa hon att "inken" brustit. Tja, jag har väl inte trott på ink precis. Ett tag tänkte jag skimmelknöl men eftersom Ingrid inte haft problem så har jag inte brytt mig så mycket. Skimmelknölar kan hästar ha utan att det bekommer dem de minsta eller för den delen förkortar livet. Carro har fotat och skickat bilder hela tiden. I måndags sa Carro att knölen "läkt". Det jag såg var att det blivit en hinna som vätskade. Kan tillägga att det kom ut blod, var och nån "köttslamsa" ur bölden på söndagen. Bara här var jag säker att det inte var någon skimmelknöl då dom brukar ha bläckfärgat innehåll. Bra där så länge. Carro hade haft kontakt med Agrias veterinär som rekommenderade veterinärbesök så på onsdag lastade Carro Ingrid och åkte till Ugglarp. Veterinären tog hål på bölden och fixade till och sen fick Ingrid tid för operation i mitten på september.
När jag ser bilder ser det ut som något svart i mitten av det som blev ett sår. Runt om var. Som jag tycks förstått så bildar kroppen var för att stöta bort något som inte ska vara där och mycket riktigt har det nu gått några dagar och i dag kunde Carro plocka bort det svarta som satt mitt i såret. Eller plocka bort, jag vet inte om det var utstött i bandaget.
Ungefär där är vi men det blev ju ingen tävling i helgen då Ingrid står inne tills såret läkt och dessutom står med bandage så inte smuts ska komma in. Det är som att det gått troll i att komma till start med Ingrid men det som händer är att starten blir förskjuten, egentligen inget värre. Jag vill att hästen ska vara i definitvt tävlingsskick om hon ska hoppa och inte i nån halv-form.
Om vi slipper operation är jag nöjd men det kan ju vara mer kvar längre in som ska ut. Det blir några spännande dagar att vänta på dagliga foton från Ängelholm. Carro blir en stjärna på bandagera dessutom. Då får vi starta senare i höst i stället. Min gissning är att det är en främmande kropp utifrån som varit i bölden och jag lutar åt fästing. Jag märkte ju bölden på hösten och det kan ju vara så att Ingrid blivit biten av en fästing på sommaren och sen har kroppen kapslat in ett fästinghuvud som fastnad i kött och hårrem. Nedan har jag valt att publicera bilder från de två första dagarna.
I går bjöd Bettan på middag på Sjöbris och det var väldigt trevligt och god mat. Jag drack två glas vin och jag kände mig rätt berusad på två glas. Normalt dricker jag så väldigt lite alkohol och väldigt sällan så jag tål ingenting. Men det var superkul att göra nåt skoj då det varit rätt mycket kring mamma sista veckorna.
Det är jättekul att vara hos Minette och Anton, det händer så mycket med Alice nu. Alice har börjat äta puréer och gröt och hon är visst riktigt duktig på att försöka äta själv. Det händer så mycket bara mellan de dagar jag är och hälsar på så märker jag nya saker som Alice kan. Nu är det nog inte långt borta innan hon börjar krypa. Ibland är det mycket prat och andra dagar mindre prat. Det är skratt och glada miner. Inte ofta jag ser henne ledsen eller på dåligt humör. Inte bara en söt unge utan även nöjd och glad. I alla fall när jag är och hälsar på.
Avslutningsvis så kan jag berätta att Rindi är dräktig med Polsbury Pessoa, jag hoppas att allt går vägen nu och att det kommer ett fin föl sommaren 2025.
Liten tuva stjälper stort lass. Sprucken böld samma morgon det hände
Dagen efter, vätskar på underifrån
Tränar på stranden och i havet
Absolut finaste lilla guld-hjärta Alice
Minette & Rindi - glada ponnytider, foto från dagspressen
Kommentera