magicblue.blogg.se

 

I januari åkte jag ner till Skåne för att skriva en tentamen i hyresjuridik vilken fokuserade både på hyres- och bostadsrätt. Resultatet blev ett VG så jag kan tydligen fortfarande leverera högsta betyg på universitetsnivå. I samma veva var jag och hälsade på Carro, Adam och hästen en vecka. Ingrid hade tidigare under januari fått en sandstorm i ögat och jag hann träffa veterinären på återbesöket där Ingrid var helt återställd. Carro fick jobb från och med februari att rida några hästar på Jonstorpsgården där vi hade Ingrid uppstallad. Togs tacksamt emot av mamma-sponsorn då stallhyran var svindyr här.

Detta var också en kall månad med mycket snö vilket speglade SJ:s avgångar. Det var stört omöjligt att ta sig hem från Skåne med tåg så jag fick helt enkelt boka om till flyg vilket var första gången jag flög på över ett decennium då jag varit flygrädd. Utan att jag tänkte på det gick jag in i mina invanda andningsövningar så flygresan upp till Umeå gick som en barnlek trots dåligt väder. 

 

 

Lilla Alice kommer till världen den 7 februari och jag blir mormor för första gången. Det var svårt att bärga sig till den lilla familjen skulle komma hem så jag skulle få träffa det nya lilla livet. 

 

Februari gick också till historien som månaden då Jonstorpsgården blev en i raden av stallar där sadelstölder begicks. Carro blev av med utrustning för ca 50 000 kr. Jag var så uppriven och stressad över detta så jag hade problem med talet. Ord försvann när jag skulle prata så jag var ordentligt påverkad av händelsen. Tid och energi gick åt att hålla på med polisanmälan och kontakter med försäkringsbolaget. Jag höll på få en hjärtinfarkt när jag såg Trygg-Hansas bud på utrustningen. Med en fantastisk finsish bakom tangentbordet kunde jag göra en skrivelse med de bästa argumenten så Trygg-Hansa betalade ut nästan 10 000 kr ytterligare. Jag är djupt tacksam att ha Trygg-Hansa som verkligen gjorde sitt bästa, tog mina argument och gjorde stölden mindre kostsam för oss. Vidare tog jag kontakt med en sadelförsäljare som kunde ge oss en kännbar rabatt på en ny sadel, en annan leverantör kunde ge oss 50 % rabatt på ett par nya innovativa ridstövlar med koden "djävlatjuv" i kassan. 

 

Carro debuterar med en av Jonstorpsgårdens hästar på tävlingsbanan. 

 

 

 

Det blir en hel del besök hos Minette, Anton och Alice på väg hem från jobbet vill jag lova! 

 

Carro hoppar vidare med Jonstorpsgårdens hästar på tävling. I för stora stövlar och lånad sadel stort som ett hav hoppar dom vidare. Carro byter häst och får rida "Nippertippa" vilket passade henne som handen i handsken. En liten energisk häst med en massa power i sig. Passar Carro utmärkt som varit van att rida en het och relativt känslig ponny flera år. Inget konstigt att rida Nippertippa och dom kommer så bra överens att dom nollar sin första 1,15. Stor lycka att få tävla, våran egen häst rids och hålls igång men är inte i topptrim så vi väljer att inte starta. Carro såg det nog som en chans att få rida en meriterad häst som hoppat högt. 

 

 

Allt rullar på fint hos Minette och Anton. Alice verkar vara en snäll och lugn baby, precis som mamma Minette om ni frågar mig. 

 

Min mamma som bor i egen lägenhet börjar rymma. Två gånger får ambulansen hämta henne, en gång då hon ramlat på gatan ovanför Lövstigen. En annan gång denna månad hittar personal från Hemtjänsten mamma liggandes i tvättstugan. Mamma hamnar på MAVA på Norrlands Unviersitetssjukhus. Medicinsk personal kan inte skicka hem mamma i det skick hon är i. Mamma hamnar på korttidsboende där hon enligt socionomerna på Umeå Kommun "ska landa" och sen åka hem till sin lägenhet med mer Hemtjänst och stimuli med promenader. (Mamma har ont i kroppen och kan knappt gå till sophuset). Detta är månaden som jag, Minette och Anton börjar röja i mammas lägenhet ordentligt då vi förstår att det måste vara en tidsfråga innan mamma får plats på äldreboende. Vi kör bort flera släpvagnslass från lägenheten. Hemtjänsten tror det är renoverat hos mamma. -"Nej det är bara storstädat". 

 

Carro startar en avdelning A 1,10 i Helsingborg med Nippertippa och kniper en pallplats bland 19 startande. 

 

 

En månad i total kaos. Det skaver ordentligt på Jonstorpsgården och ingen behandlar oss som crap eller med oschysst, varken Carro som anställd eller mig och hon som hyresgäst. Vi lyfter på hatten och säger lycka till och flyttar Ingrid. Jag hade dåliga vibbar redan i början av maj och egentligen skulle Carro och Adam som sagt upp sin lägenhet i Viken och flyttat in på gården. Vi förstod redan  då i början av maj att vi kan inte vara kvar på gården ens med hästen så vi letade febrilt lägenhet. Adam fixade det genom en kompis i centrala Ängelholm och lite av stressen försvann därmed. Jag åkte ner i slutet av maj för att hjälpa till med flyttstädningen av lägenheten i Viken. Mycket att göra med flytt av bohag, utstädning, flytt av hästen och all utrustning. Ett tårfyllt och gripande avsked till Carros bruna fyrbenta lurviga vän på gården.

 

Bilen skulle säljas då Carro fixat en leasingbil. Hästen var minsta problemet eftersom Carro har skapat egna kontakter i Ängelholm så vi fick komma till mysigaste stället där Ingrid blev kvar en månad innan vi flyttade in på Ängelholms Ryttarförening i månadsskiftet juni/juli. Då hade redan Wilma kommit ner med sin häst från Umeå. 

Jag och Carro flyger upp till Umeå i slutet av maj. 

 

Städningen av mammas lägenhet fortsatte in i maj och hon kommer även hem från korttidsboendet. Vi håller andan att mamma håller sig i lägenheten. Jag lever med mobilen i näven och hoppar rakt upp så fort ett okänt mobilnummer ringer, orolig att det är Hemtjänsten som kommit förbi mamma och hon inte är i lägenheten. 

 

Efter ett konstruktivt samtal med en klok kollega beslutar jag att ponnytiden är definitivt över. Jag lägger ut en blänkare på Facebook och några dagar senare är affären klar och Rindi ska åka till ett välkänt New Forest ponny stureri för att lämna föl. Den enda avkomman efter Rindi har hoppat Msv B och har fina procent i dressyr i LC/LB så jag hoppas verkligen på fina avkommor framöver! 

 

 

 Juni

 

En månad som blir en av årets höjdarmånader. Alice döps i Backens kyrka 2 juni, ett jättefint dop! Vi är nog över 50 gäster på den efterföljande fikastunden. Eller stund. Vi var flera timmar i prästgården och åt smörgåstårta, tårta och kakor och umgicks med släkt och vänner. Alice sa inte ett pip på hela dagen utan var go och glad. 

 

Jag är upp till Lossmen tre gånger denna månad. Antons pappa bor i Lossmen, ett helt underbart ställe, lugnt, fridfullt och vackert som ett vykort. En helg är jag med som barnvakt till Alice då Minette, Anton och Kurt ska på bröllop i Norsjö. 

Jag är upp en vecka senare för midsommarfirande och ytterligare helgen efter det är jag upp på en jättetrevlig fest med god mat och massor av musik i form av sångfågeln Kurt men ett roligt minne är när vi sitter mitt i natten och spelar ett musikspel. Jag som aldrig gör något nuförtiden utan jämt är hemma i min lägenhet i stan tycker givetvis detta är väldigt exotiskt och avkopplande. Denna helg inleds min semester, jag mår riktigt bra! Roligt att få umgås med Minette, Anton och Alice så mycket också. 

 

 

 Juli

 

I början av juli lämnar jag, Minette, Anton och Alice Umeå för en semstertripp till Skåne. Vi är borta cirka tio dagar och det var verkligen en rolig resa. Vår destination var Ängelholm där vi skulle stanna de flesta dagarna för att hälsa på Carro, Adam och hästen. 

Vi delade upp resan ner på två dagar med raster då Alice måste få komma ut ur barnstolen med jämna mellanrum och äta givetvis. Första natten stannar vi i Flen där vi bor på BnB ovanför en förskola. Riktigt charmigt ställe med mjuk säng. Dag två når vi fram till Ängelholm där vi åker direkt till Ängelholm Ryttarförening. Med utgångspunkt från Ängelholm så åker vi runt en del. Bland annat till Lund en dag, Helsingborg och en hel dag är vi i Falsterbo och kollar på hästtävlingar. Vi åker ner till Ystad för att hälsa på Rindi som vid detta tillfälle inte är dräktig. Efter klappat om Rindi och pratat med hennes nya ägare Anna så vänder vi upp mot Sölversborg och Torsö där vi ska hälsa på min kusin Anna och Jimmy. Det blir ett trevligt dygn innan vi skiljs åt från Carro och Adam som åker hem till Ängelholm och vi vänder upp mot Umeå.

 

 

 

Pappas sambo Birgitta (bodde på hem på slutet) avled 89 jår gammal. Ingrids böld på ballen vänster bak sprack. Carro åkte till Evedensia Ugglarp som ville söva och ta bort bölden. Dock kom det ut nåt från bölden efter veterinären skrapat så vi avvaktar. När beslutet kommer att avvakta operation har jag redan bokat resa ner till Ängelholm för att stötta Carro.

 

Efter sommaren har hoppträningarna för Carro och Ingrid tagit fart. Visst har dom tränat tidigare men det blev mer sporadiskt då Carro satte sitt jobb med gårdens hästar framför Ingrid. Av den anledningen blev det inga starter heller för Ingrid då hon inte varit "där" tyckte vi. I slutet av augusti startar Carro och Ingrid första gången sedan oktober 2023. Då har Carro haft sin plan sen maj med Ingrid och även satt igång med kontinuerliga träningar för Sophie Karpe. (HÄR kan ni läsa mer om Sophie) I ett 45 ekipage stort startfält placerar dom sig i en 1,10. 

 

Mamma får äntligen efter en massa strider med socionomerna på Umeå Kommun plats på ett äldreboende. En stor sten faller från mitt bröst. Tyvärr krävdes det att mamma var ute och gick efter Östra Kyrkogatan lättklädd och hittades av en dam. Det uttjatade uttrycket "Vad var det jag sa" är mer aktuellt än någonsin.

 

 

Vackraste dagen i september begravs Birgitta. Carro hade flugit upp till Umeå för att vara med på avskedet i Nordmaling. En vacker tillställning mitt i det sorgliga. Minette och Alice var också med. Knappt ett halvår gammal har Alice redan varit på tre bröllop och en begravning. 

 

Jag åkte ner till Ängelholm som planerat men istället för att åka till veterinären och operara så åkte vi på tävling. Jag kom med nattåget från Umeå och Carro hämtade mig i ottan på järnvägsstationen i Ängelholm lördag 14 september. Vi åkte direkt till stallet, lastade Ingird och drog iväg till Trolleholm för att hoppa runt en enmetersklass. Carro ville göra det enkelt för hästen och få tillbaka sitt  självförtroende från bakslaget i Kullabygden förra hösten där vi förstod att saker inte stod rätt till. 

Felfria är Carro och Ingrid jämt placerade på pallplats i enmetershoppningar. Inget undantag denna gång utan dom vann klassen överlägset med 1,5 sekunders mariginal. Det stod inget i propositionen om segertäcke men Sveland sponsrade klassen och ekipaget fick ett fint svart Bucas täcke med guldkant. 

 

Carro och Ingrid börjar dressyrträna för Amanda Meijer (HÄR kan du läsa mer om Amanda). Det tog inte många minuter innan Amanda hade hittat Ingrids svaga punkt och satt igång att instruera Carro med nya övningar för att komma vidare. Jag tycker när jag ser filmer från träningar och tävlingar efter detta att Ingrid har mindre korsgalopp. Jag tror Amanda varit en positiv del i detta och givetvis Sophie Karpe som drar det tunga tränarlasset. 

 Pappa mår inte så bra. Vi förstod inte då vad det var men han var på väg mot katastrof. 

 

 

Pappa åker in till Norrlands Universitetssjuk i början av oktober. Han operaras akut en natt och läkaren plockar ut en cancertumör från tarmen. Pappa har tur. Vad det verkar blir han helt återställd. Men det var i grevens tid han kom in. Magen var uppsvälld och tarmen helt igentäppt av tumören. 

 

Ronja blir sjuk och måste till veterinären. Jag trodde ärligt talat jag skulle komma hem med en tom transportbur. Det visar sig att Ronja har lindrig artors och ett absolut måste är att katten ska ner i vikt. Ronja skrivs in på vikten fem kilo! I fjol när hon var och fixade tänderna vägde hon 4,5 och var även då för tung......

 

Carro och Ingrid startar en enmetershoppning och 1,10 hemma i Ängelholm. Vinner helt överlägset enmetersklassen i det 31 ekipage stora startfältet med en halv sekund. Jättefin runda i 1,10 men får med sig en bom. Nu lämnar vi en meter och siktar på 1,15-1,20. 

 

Jag är barnvakt en kväll när Minette och Anton går ut. Alice är tapper och nöjde sig med mormor även om jag såg att hon saknade sin mamma och pappa när hon blev trött. 

 

Vi fortsätter tömma mammas lägenhet. Det tar aldrig slut på grejjer.....

 

 November

 

Skriver ju i princip aldrig om mitt jobb här på bloggen men jag har nog nämnt en tjänsteresa till Malmö i slutet av novmember. En bra resa arbetsmässigt och som grädde på moset kom Carro ner till Malmö kvällen 26 november så vi kunde äta middag och gå ut och ta en drink innan vi lämnade Carro på järnvägsstationen senare på kvällen. 

 

Carro och Ingrid avslutar tävlingssäsongen med en felfri 1,15 hos Helsingborgs fältrittklubb. En bra runda och nu fortsätter vinterträning med mål att rida 1,20 nästa säsong. 

 

Vi ser slutet på tömma mammas lägenhet. Nu vidtar städning. Även om inte lägenheten är större än ca 40 kvm tar det en djäkla tid.

 

 

 

 December

 

På julfest med jobbet i början av december. Dansar trettio minuter och efter det är vänsterknäet bättre än någonsin på flera år känns det som. Jag har väl inte haft direkt ont på slutet men stel. Nu känns det... väldigt bra....

 

Jag följer med Minette, Anton och Alice till Lossmen en helg. 

 

Carro och Adam kommer hem från Ängelholm och julen spenderas hos MInette, Anton och Alice. 

Jag som ätit nyttigt på slutet får en huvudvärk som heter duga på juldagens kväll och jag misstänker starkt julmusten. Ligger två dagar innan jag blir okej igen. 

 

Idag, 2024 års sista dag har jag hunnit massor. Fixa årets nyårskort, lagat mat och gått på en långpromenad innan kl. 14. Kommer hem och ser att jag har tappat ett örhänge. Mina favoritörhängen. Rusar ner på stan där Glitter stänger kl. 14. Tyvärr finns inte örhängena kvar att köpa. 

 

 

 

 

Tänker ta hand om mig och fortsätta på den inslagna vägen utan läsk utom nån vid nåt festligt tillfälle. Eftersom knäet känns så bra nu så har jag i december börjat promenera en del. Väldigt bra då jag även sovit dåligt och känns som det blir bättre med sömnen om jag promenerar och får frisk luft och inte lägger mig allt för tidigt om kvällarna. Har även dragit ner på godis. Visst äter ibland men köper naturgodis. 

Jag hoppas att jag om ett år mår bra och kan säga att jag förändrat mitt liv. Vi får se vad som händer. 

 

 Jag innan julfesten 6:e december