Jag har varit i Skåne i nästan två veckor. I samband med att jag skulle skriva en juridktenta i Helsingborg 14 januari så åkte jag ner till Carro och Adam några dagar tidigare och sedan stannade jag ytterligare en vecka. Det var ett helt äventyr att ta sig både dit och herm. För att komma iväg var jag tvungen boka om SJ (tåg är Umeå Kommuns resepolicy när vi reser nationellt). Jag valde att åka en dag tidigare då Ingrid hade ett svullet öga och jag ville hellre komma en dag tidigare än senare. Jag blir så djäkla sjösjuk när jag åker tåg, denna gång valde jag ett dagtåg med byte på Stockholms Central. Då Umeåtåget var i tid hann jag byta i god tid. Resan från Stockholm till Lund satt jag bakvänd och under resan mörknade det rejält. Det var oerhört obehagligt då jag visste att jag åkte bakvänd, jag satt alltså med ryggen mot färdriktningen. När det blev mörkt och jag inte såg ett skit utanför tågets fönster kändes det ändå som jag åkte år rätt håll. Carro hämtade mig i Helsingborg på järnvägsstationen och när jag kom hem till hennes och Adams lägenhet kändes det som att hela lägenheten gungade. Det var ganska sent så efter en natts sömn var den där sjösjukan borta.
Eftersom Carro jobbade nästan alla dagar kunde jag också jobba ostört på distans. Jag tog en semesterdag då Carro var helt ledig men annars flexade jag ut när Carro kom hem från jobbet. Eftersom resan var planerad sen länge hade jag bokat ihop driftmöten och möten om underhåll 2024 som jag kunde sköta på distans via Teams. Vidare funkar det alldeles lysande att skriva och få ihop lite lokalutredningsunderlag så jag hade faktiskt fullt upp trots att jag var ända nere i Skåne. Jag är oerhört tacksam att jag fick lov att arbeta så länge på distans. Vi får jobba hemifrån när vi är hemma också men det är nästan aldrig något jag gör utan jag tycker det är roligare att vara på Stadshuset. Dock är det fint att kunna jobba hemma när man är för sjuk att gå på jobbet men alldeles för frisk för att ligga och sova och kurera sig en hel dag.
Tentan tycker jag gick bra, jag förstod alla frågor och vad som efterfrågades i svaret men jag är lite orolig ändå att jag inte svarat "fylligt" nog. Svårigheten var nästan att skriva för hand. Om jag kom på att jag ville tillägga något kan jag ju inte sudda det jag skrivet efter det jag vill tillägga. Till slut bestämde jag mig för att lämna in 1,5 timme innan skrivtiden var slut. Annars kunde jag likagärna skriva om allt. Tacka vet jag word med ctrl c och ctrl v. Nåja, vi får se hur examinatorn bedömer mina svar.
Jag hann vara i stallet några dagar också, bland annat träffade jag Ingrids ögon-veterinär som kom och gjorde återbesök. Ingrid var svullen i ögat en dag. Mest troligt hade det blåst storm och sand blästrat ögat. Carro ringde Agria veterinären som bedömde att veterinär skulle kolla på plats hur det såg ut. Ögat var läkt och såg bara bra ut. Ingrid fick Metacam och veterinären hade gjort serum av Ingrids blod som Carro droppat i ögat några dagar. Ganska lyxigt med veterinär som bor granne med stallet så när allt hände en helg naturligtvis så kom han på 20 minuter. Tryggt och smidigt.
Jag var inte i stallet varje dag men varannan. Hann se Carro rida några pass och jag tycker Ingrid ser bra. Hon är välmusklad, arbetsvillig och hyfsat lugn trots att det blåste storm utanför ridhuset och det levde om i plåt och knäppte och levde om. Lite stissig nån dag när det stormade men helt okej. Ingrid är ju rätt cool och hon har väl vant sig vid stormarna i Skåne.
Jag hann se lite hockey också i Jonstorps ishall tillsammans med Carro och en kompis till henne sm också har en pojkvän i laget. Det var spännande men ack så kallt i ishallen.
En trevlig kväll åt vi tacos och spelade ett true crime spel. Carros kompis från stallet som jobbar där var också med och dagen efter såg vi världscupshoppning. En riktigt bra helg. Ytterligare en bra grej den helgen var att Carro får jobb som beridare i stallet. Carro har ju inte heltid på Willys så hon hinner gott och väl rida några hästar i stallet på eftermiddagarna. Kul och nyttigt att rida andra hästar än bara sin egna. Dessutom är det oerhört fina hästar som Carro får förmånen att rida.
Carro har förälskat sig i en viss häst men den kostar en förmögenhet men så fin. Nåja, nu får hon i alla fall förmånen att rida hästen istället.
Det skulle visa sig bli strul att komma hem till Umeå. Redan på väg ner till Skåne blev den tilltänkta tågresan hem inställd så jag bokade om redan på nerresan. Med det väderläge som varit måste tågen in och tina upp och i god tid ställdes även den inbokade hemresan in. Ringde resebyrån men det var fullbokat på andra tåg hem och jag vågade inte boka resa med 3-4 byten. Räcker ju med att ett tåg skulle vara sent eller inställt kunde jag ha otur och hamna på en perrong varsom helst och inte komma vidare så jag beslutade att boka flyg istället. Dom som känner mig vet att jag avskyr att flyga men det fanns inget val så jag bokade SAS från Ängelholm till Umeå via Arlanda. Jag har inte flygit på ett decennium för jag tycker det är så otäckt. Jag minns med förskräckelse hur jag satt på flygen och försökte göra mig så lätt som möjligt. Det är inte så jag är rädd att det ska störta, jag har inget emot att ungarna flyger utan det är bara min egen känsla och det blir så jobbigt att hela glädjen med resor förtas när jag vet att jag ska flyga både dit och hem.
Carro skulle jobba samma dag jag åkte hem och hon började ungefär samma tid på Willys som jag skulle lyfta från Ängelholm. Innan vi åkte ut till flyget var jag och Carro på Espresso House och fikade innan vi åkte ut till flyget. Jag fullkomligt tvingade den resvana Carro att följa med mig in och fixa ut bagagetag och boardingcard. Carro fixade allt det åt mig och hon sa även att jag såg vilsen eller orolig ut. Sen kramade vi varandra hej då och med tårar i ögonen gick Carro ut till bilen och åkte iväg.
Jag tog faktiskt ett glas vin efter säkerhetskontrollen i lugnande syfte. Det var ett ganska litet plan mellan Ängelholm och Arlanda men jag måste säga att flygningen blev väldigt bra. Direkt vi taxade ut för att starta gick min kropp in i en andning jag lärt mig på Feelgood. Man andas in och räknar till tre, håller andan räknar till tre och blåser ut räknar till tre. Utan att jag över huvdud taget tänkte på andning gjorde kroppen det automatiskt i vad som måste upplevts som en stressad situation för min kropp. Motorerna gav järnet och allt kändes jättebra! Jag kunde till och med njuta av flygresan upp till Arlanda och trots kraftiga vindar på Arlanda kunde jag tycka att det var helt okej att landa i detta. På väg upp till Umeå var det en betydligt större airbus och vi fick inte starta på en gång utan det var kö på fem-sex plan innan det var vår tur. Hela tiden från boarding till vi var uppe på marchhöjd gick jag in i min andning. Det var så så så mycket skak och hit och dit just när vi lyfte men det gjorde mig faktiskt ingenting då jag var koncentrerad på min andning och det var nästan bara kul att planet hoppade och for omkring. Väl uppe på marchhöjd där det var mindre turbulens kollade jag lite på mobilen och de filmer och bilder jag hade med från Skåne och då andades jag som vanligt. Inför landning i Umeå gjorde jag samma sak. Gjorde min anti-stress andning och det gick så bra att landa. Måste säga att det är ganska lyxigt att droppa en tung väska på en flygplats och hämta ut den hemma i Umeå och bara rulla ut 50 meter till taxin. Jag känner mig oerhört stolt över mig själv och att jag hittat ett sätt att hantera flygning på. Nu har jag inga problem om jag måste flyga någonstans. Jag vet att jag klarar det och jag har verktyg för att fixa det på ett bra sätt. Det är sjukt hur kroppen fungerar, att jag började andas som jag lärt mig utan att jag tänkte på det och att det lugnade mig. Jag kunde sitta tungt i min stol istället för flämta och försöka göra mig lätt.
Torsdag innan jag åkte hem körde vi bort en registeringsskylt mellan Viken och Jonstorp. Jag åkte ett varv och försökte hitta den men icket så jag ringde polisen från ridhuset lite senare. Det slutade med att dom skulle efterlysa regskylten och bad oss komma in till Ängelholms polisstation skulle dom fixa en ny skylt, annars fick vi inte köra med bilen. Carro som hittar i Ängelholm åkte iväg medans jag tog hand om Ingrid. Väl framme hade Carro först problem då jag skulle hämta skylten men Carro sa bara att mamma bor i Umeå så då fick hon ut skylten. Däremot skulle den riktiga skylten som polisen beställde skickas till mig i Umeå. Vidare hade polisen jag pratade med i telefon lyckats efterlysa hela bilen så bra att dom kunde åtgärda det i Ängelholm. Skulle vilja se om Carro skulle bli stoppad i våran efterlysta bil. När jag kom hem på måndag kväll låg registreringsskylten från Transportstyrelsen innanför dörren. Oerhört snabbt levererat. Jag postade den på tisdag morgon till Carro så hon får dit rätt skylt.
Jag hann med lite av varje nere i Skåne, bland annat lyckades jag laga dragkedjan i Carros Uhip-kappa. Har tjatat på Carro hela hösten att hon ska lämna in den hos skräddare i Höganäs för att byta dragkedjan och jag skulle betala. Tänker att det går säkert på 500 kr men kappan är i bra skick så kändes ändå värt. Nu har inte Carro gjort det utan frysit i sina andra jackor. En morgon tog jag tag i saken och med hjälp av Youtube och en tång kunde jag fixa det och nu ser det ut som att dragkedjan fungerar. Jag tjänade alltså 500 kr.
I går var Ingrid till Ugglarp Evedensia och blev skodd. Andra gången i livet hon blir varmskodd och hästen uppför sig som en ängel. Absolut inga problem trots att det fräser, ryker och luktar. Ingrid fick stå kvar på kliniken medans Carro gick tappsko kurs där. När allt var klart på kvällen åkte Carro och Ingrid hem.
I veckan fick jag även provsvar på biopsiserna som togs vid undersökningen mellandagarna. Det var tur att jag åkte till akuten, blev inlagd, blev lovad undersökning och gjorde den. Jag är utom fara men det var cellförändringar i en av proverna. Dock absolut ingen fara med mig men oerhört tur att den upptäcktes och att läkaren kunde ta bort den på en gång, tänker att dom kan nog växa med åren om dom är kvar i tarmen och ställa till med mer skada. Det var menat att jag skulle till sjukhuset i december helt enkelt. Läkaren sa redan på kirurgen vid undersökningen att det inte var någon fara och jag inte skulle oroa mig så det har jag inte gjort heller, hon hade rätt.
Nu är det inte långt kvar innan jag blir mormor. Inom kort blir Minette och Anton föräldrar, det är på väg en liten tjej. Som jag längtar! Det är så spännande!
