magicblue.blogg.se

I torsdags åkte jag ner till Gävle i ärende att hämta Ingrid tillbaka till Umeå. Det kommer att bli så att Carro och Adam reser vidare mot okända mål. Livet som hockeyfru gör sig påmind och nu väntar en ny tid för Carro.  Kan det bli bättre än vad det varit i Gävle? Både ja och nej. Jag har levt med andan i halsen då det är oroligt för Carro och Adam bor. När vi kom med flyttlasset i fjol sa en av Adams nya lagkompisar att -"Ni ska inte gå på Ica Sätra efter åtta på kvällen". Cyklarna bara upp på balkongen. Resultat efter ett år? En skjutning på Sätra med dödlig utgång. En cykel stulen (inte från balkongen). Piketen utanför hyreshuset otaliga gånger. Bensin i trapphuset häromdagen. Allt annat har varit utmärkt. Carro och vad jag vet Adam har trivts på sina jobb. Ingrid trivs på ridklubben där Carro fått massor av vänner. Några vittnar om att Adam ibland får lyfta Carro från stallet. En superbra hopptränare i Leif som gjort underverk med ekipaget på mindre än sex månader. Nu lyfter Carro och Adam likt flyttfåglarna om hösten mot nya vidder. Jag tröstar Carro och säger att det kan komma något bra ur det här precis som det blivit med vistelsen i Gävle. Själv kan jag säga att en klubb med sån sammanhållning och så  många människor som bryr sig om, det har jag inte upplevt tidigare. Att bli sedd är viktigt och på GRS lyckas man med det. Vad är det som sägs, flyttfåglar kommer tillbaka……. 

 

På fredag satte jag, Carro och Ingrid fart upp mot Umeå. Vi gjorde dock ett planerat stopp i Örnsköldsvik under helgen då det var tävling där. Vi brukar hoppa en klass per dag men vi slängde in en 1-metershoppning på lördagen utöver den 1,10 som är den klass vi mest hoppar. Det blev en andraplats i en meter och ett förargligt nedslag i 1,10 få Ingrid kröp lite nära så hon rev med sig en bom men det var en väldigt fin och övertygande runda i övrigt. Tanken flaxade att klassändra på söndag då det skulle bli oerhört varmt och vi hade bråttom iväg till sommarbete. Tankarna slogs undan i nästa sekund få Ingrid hoppat så fint i lördagens 1,10 och jag hade faktiskt tanke och tro på en felfri ritt vilket det ju också blev. 

Sammanfattning: två andraplaceringar och en nöjd Carro och lugn Ingrid. Ingrid är ju cool och lugn i vanliga fall. I Örnsköldsvik på fredagkväll trodde jag hon var sjuk. Vi var de enda som anlänt till uppställningen så Ingrid fick bo ensam. Givetvis var det inte alls något problem för den bekymmerslösa och harmoniska Ingrid. På lördagmorgon stod hon lugnt och snällt i boxen och följde villigt med ut för att beta en halvtimme, 

Jag och Carro sparade pengar genom att bo på vandrarhem istället för hotell. Väldigt trevligt hade vi i Överhörnäs där jag kunde sitta ute och sola på morgonen och dricka kaffe och äta frukost på bron. Det var ju fruktansvärt varmt så vandrarhemmets tvättmaskin användes till Carros tävlingskläder som blev både rena och väldoftande till dag två av tävlingarna. 

 

Jag och Carro var lika effektiva som de små mössen som sydde Snövits klänning då det var dags att packa ihop. Vi hade folk som stod i Umeå och väntade på oss för att släppa hästarna på sommarbete, Trots att vi verkligen skyndade oss blev vi en halvtimme sena upp till Umeå. Ingrid såg verkligen förvånad ut när hon klev ur transporten på stallplanen i Skravelsjö, en stallplan som den 7 januari var i en enda stor snösmocka. Det var inget tvivel om att Ingrid kände igen dig! Detta är femte året Ingrid är på bete i Skravelsjö. 

 

Idag måndag flexade jag på förmiddagen då jag hade en sak att ta hand om. Det var tidigt varmt i Imeå och huvudvärken smög sig på men inte mer än att jag kunde jobba men valde att jobba hemma på eftermiddagen. Jag vinkade hejdå och kramade om Carro strax efter lunch få hon satt sig i en bil för att köra ner till Gävle. 

 

Så tacksam att jag kunde låna Anton och Minettes bil på resan. Tanken är att byta till en V70, byta släp och Carro tar BE körkort så blir det bra. 

 

Katten Ronja var ju till veterinären i april och maj. Förutom avancerad tandvård var Ronja inte bara överviktig utan kraftigt överviktig. Sen 28 april har Ronja gått ner 300 gram! Hon bör gå ner över ett kilo. Jag tror det kommer lyckas få jag redan nu märker att hon nöjer sig med mindre mat, tiggeriet är borta och Ronja sitter inte framför matskålarna likt en kardborre bara jag närmar mig köket. Dessutom var det inte nödvändigt att ge henne torrfoder med ankfett. Jag vill ju att Ronja ska ha många år kvar så därför ska hon ner i vikt och rengöra tänderna med jämna mellanrum. Jag försöker rengöra Ronjas tänder men det är lite svårt.