Så håller året 2022 på att gå till historien. Om jag ser tillbaka har det varit ett ganska bra år, i det stora hela. Själv valde jag i slutet av våren att inleda ett tandprojekt som jag och min tandläkare diskuterat redan för nåt år sedan. När jag bytte tandläkare då min gamla gått i pension så sa den nya att jag måste göra något åt mina framtänder i överkäken. Nu eller senare. Det blev typ nu. Nåt år väntade jag och bara ett par månader efter den årliga undersökningen där tandläkaren nämnde detta för mig första gången började det värka i tändera ibland. Inte ila. Värka. Jag har gnisslat tänder om nätterna större delen av mitt liv vilket medfört, trots bettskena många nätter, att emaljen på baksidan av tänderna nötts bort. Jag hade ju även upplevt mina framtänder som sköra också där min gamla tandläkare ibland la på nån fyllning. Nu gick det inte längre så jag beslöt att påbörja projektet. Det var bara inte att fixa utan hela bettet skulle höjas nån halv centimeter också vilket har inneburit att jag haft en skena fastlimmad på de sex främsta tänder i överkäken. Från början kunde jag knappt tugga då det gick att stoppa in en tiokrona mellan över- och underkäkens tänder, det glappet skulle "växa ihop". Den 18 maj fick jag denna skena och den 5 december kunde tandläkaren slipa bort det mesta av den och förbereda det som var kvar för kronor. Några dagar innan jul hade jag mina nya tänder på plats i överkäken och värken försvann. Eftersom tandnerverna var framme hade det orsakat att jag har ont i tänderna ganska ofta. Livskvaliten blir mycket bättre nu och dessutom fick jag en djäkligt snygg tandrad nu motför tidigare. Så lite tur att jag fick det estetiska "på köpet" liksom. Jag är väldigt nöjd med min tandläkare som gjort ett bra jobb och dessutom vet att jag är rädd för bedövning och hanterat det jättebra. Eftersom jag haft ganska lite problem med hål i tänderna i mitt vuxna liv har jag knappt behövt bedöva tidigare. Jag tror det var när jag drog två visdomständer jag bedövat, annars har det inte varit ofta. När jag var barn och gick på Folktandvården hade jag tyvärr tråkiga minnen från tandläkaren som både var elak och hårdhänt vilket gjort att jag inte tyckt det varit särskilt nice med bedövningsmomentet senare genom livet. Jag är inte riktigt klar ännu utan har två besök kvar innan jag är färdig, det känns helt fantastiskt att fixat detta. Jag har aldrig gillat min tandrad fram i överkäken tidigare, inte så jag haft komplex direkt men snyggt har det inte varit. Nu kan jag fortsätta livet och le brett mot allt och alla.....
Julen spenderades med uppsittarkväll hos Minette och Anton tillsammans med Kurt, Caroline och Adam. Julaftons lucnh och middag var även det hos Minette och Anton och till denna dag anslöt även mamma. Julen blev ganska kort då julafton i år inföll på en lördag men jag tog några dagar semester innan jul så blev det lite längre ledigt.
I går blev vi erbjudna uppstallning vid Gävle Ryttarsällskap så Ingrid kommer åka ner i januari. Det känns bra att Carro får ta vid att fortsätta träna och tävla med Ingrid efter ett halvårs uppehåll efter jobbsökande och acklimatisering för Carro i Gävle. Nu är jobb fixat, Carro och Adam har fått vänner i Gävle och allt verkar fungera bara bra där.
Johanna har varit ett fantastiskt stöd som tagit hand om Ingrids träning och tävling på absolut bästa sätt och jag är väldigt glad att Johanna och Ingrid fått rida några ärevarv tillsammans denna höst. Vi kan tacka vår lyckliga stjärna att våran och Johannas vägar korsades och denna lösning kom till.
Jag sa upp våran box på Hippologum i höstas och Ingrid har fortsatt bo i Skravelsjö där vi har vårt smultornställe, jag menar sommarbete. Det känns lite vemodigt att lämna Skravelsjö då jag trivs väldigt bra i det lilla mysiga och välskötta stallet, livet kommer förändras då Ingrid är i Gävle och Carro kliver fram och tar allt ansvar. Jag har ju planer att börja ställa ut Ronja. Vi får se vad som händer. Just nu känns det väl sådär då katten är tjock som en grävling.
I morgon är det nyårsafton. Jag var bjuden till Skravelsjö men då jag känner att det håller på växa till i halsen och jag har varit snuvig hela förmiddagen är det bara att kasta in handduken. En förkylning är på gång, utan tvekan. Jag har även en tandläkartid till veckan och blir jag sjuk är det bara att flytta den tiden. Nåja, jag får se vad som händer. Kan verkligen inte åka till Skravelsjö och smitta ner mina vänner bara för att jag själv vill på nyårskalas. Så ego kan jag inte vara! Jag får ta ett poolparty där senare och fira att det inte blir någon bergtäckt i Skravelsjö. Jag hjälpte min vän Eva att för nåt år sedan skriva ett flera sidor långt worddokument varför det inte ska vara en bergtäckt i Skravelsjö, jag tror det var till mark- och miljödomstolen. Folk engagerade sig med namnlistor, fler skriverlser till domstol osv. Nåja, inget buller i detta smultronställe! Dessutom ligger ett naturreservat (med cykelavstånd från Umeå) i direkt närhet till det som var tänkt som bergtäckt. Väldigt postivit att Skravelsjö får vara orört ochHässingeberget fortsätta vara ett utflyktsmål utan störande buller även i framtiden.
Ser jag tillbaka på 2022 sportsligt har det gått ganska bra. Carro och Ingrid fick med sig ett DM silver i hoppning för juniorer/youngrider. Dag ett på detta DM gick åt skogen och gud vet vad som hänt om Carro inte varit på studentbal kvällen innan. Det var en något bakis unge som red.... Dag två rätade hon upp resultatet genom att vara bäst av junioererna/young rider och kunde därmed på egen hand för att hon och Ingrid var bra, kriga till sig ett silver. En massa placeringar i metershoppning har det också blivit. Vi hade tänkt starta 1,20 men planerna grusades mitt i sommaren av att Ingrid skadade hornhinnan och fick gå med lapp för ögat en månad. Då detta kom samtidigt som Carro och Adams flytt till Gävle så fick Ingrid några lugnare veckor innan Johanna tog över tyglarna i augusti.
.
