Sen vi kom hem från Gotland har vi hunnit lämna vårt fantastiska sommarbete i Skravelsjö. Det kändes verkligen vedmodigt men nödvändigt då Ingrid skulle förberedas för hoppning i Skellefteå genom att klippas och sova inne en vecka innan start. Ingrid blir ju trött att gå på bete och nu när vi tänker oss upp på vår nuvarande nivå 1,10 så är det nödvändigt att sova inne. I fjol stannade vi till slutet av augusti, jag tror vi åkte hem runt den 25, och det datumet har ännu inte passerats. I år känns det som om hösten nu kommit. Jag har sett flyttfåglar som flugit förbi i formation mot varmare breddgrader. I morse när jag åkte till stallet kvart i sex var det en halv grad varmt ute. Jag får se det att nu är det tio månader innan jag kan åka till Gotland igen. Dels saknar jag ju Rindi och längtar att få träffa henne och hennes väntade föl men också själva ön. Jag vill sitta i solnedgången på Krönet i Visby och dricka en drink. Jag vill flanera i Visby. Nu väntar en lång transportstäcka mot jul helt enkelt.
Bilden nedan tog jag när vi lastat Ingrid och lämnade Skravelsjö för i år. Älskade bete!
I fredags blev det ett spontant besök på Sjöbris då min kompis Eva ville gå ut och äta. Det var supertrevligt och tur att vi valde att hoppa i Skellefteå på söndag så jag fick en lugn lördag. Även om jag inte drack alkohol ute så tar det på en medelårlders kropp att vara ute i vimlet.
På söndagen åkte vi till Skellefteå över dagen för att testa hoppa en 1,10. Vi valde rätt dag då regnet öst ner så mycket i Skellefteå att arrangören Skellefteå ridklubb flyttade in tävlingen. På söndagen var det soligt och så varmt att jag inte behövde någon jacka.
Det är enkelt att åka och hoppa över dagen och inte ha uppstallning. Inte mycket packning, inte städa box, inget hotell. Nu blev det ju bara en dag och det räckte. Ingrid är en ängel att åka med, hon är lättlastad då hon i princip går rakt in i transporten så även denna dag. Däremot framme i Skellefteå var Ingrid på tårna och när Carro gick banan ledde jag runt Ingrid på utebanan. Ingrid skrittade snabbt på men efter ett tag frustade hon tre - fyra gånger och sen var det som hon slappnade av. När Carro skulle rida fram var Ingrid pigg och glad och bjöd på några luftsprång. Vår urgulliga och duktiga klubbkamrat Johanna Berg hjälpte Carro på framhoppningen och Johanna tog även hand om att filma rundan. Jag är så tacksam för den hjälpen! Jag kunde därmed smita upp på läktaren i god tid innan start och sitta där några ekipage innan Carro och Ingrids tur. När Johanna kom upp på läktaren meddelade hon att framhoppningen gått fint och att Ingrid även där gjort några luftsprång innan räcket.
Ingrid var pigg och glad och hoppade glatt alla hinder. Dock drog hon med sig en bom på tvåan men det gjorde inget, jag tyckte vi fått kvitto att vi är på 1,10 nivå och nu siktar vi på 1,10 i Vindeln kommande helg och sen får vi se om vi kan starta DM, distriktsmästerskapet i Västerbotten för juniorer/young rider som går i 1,10 lördag och 1,15 söndag vid vår gamla klu. Vi har aldrig startat 1,15 men hoppas det går bra.
