Hittar några gamla fotoalbum hemma nu när jag packar upp efter senaste flytten. Jag blir ganska nostalgisk när jag ser bilderna från mitt liv på sjön. Eller det kanske var att överdriva kraftigt. Det var så att Minettes pappa (Minette fanns inte vid den här tidpunkten) köpte en båt och inte vilken båt som helst utan en riktig Nordsjötrålare. Trålaren som hette Anki II hade gått i turtrafik uppe i Skellefteå när den var till salu och Minettes pappa som aldrig var rädd att testa nya grejjer och kasta sig in i det ena projektet efter det andra köpte båten. Anki II var en riktigt rejäk båt och jag minns att jag älskade att vara ute på havet när det gick lite vågor, och att då stå framme i fören och gunga lagom - det var amazing. Ofta var livet ombord ganska slitigt då jag serverade och fixade med gästerna och det var full rulle från det vi la ut från dåvarande Katamarankajen tills vi var hemma igen. Numera ligger båten Båten där vi hade Anki II. Minettes pappa hade båten från 1992 till 1994 eller 1995. Kan vi kanske ha kört tre säsonger? På vintrarna låg Anki förtöjd vid katamarankajen och det var många gånger vi övernattade på båten och det var varmt och mysigt nere i lastrummet som var ombyggt till kojjer och servering. När jag stack ut huvudet genom dörren på morgonen kunde det vara riktigt kallt och nästan snöstorm.
Så här i efterhand var det nog ganska vågat att gå upp med en trålare till Umeå city då båten gick 2,70-2,80 djupt i vattnet och det var några gånger vi hade bottenkänning men det var inte så farligt, det var några sandbankar vi gled över. En gång gick vi fördjälva mycket på grund. Han som var kapten ombord ringde en kväll till mig sent som bara den och undrade om vi kunde fixa någon annan till morgondagens tur. Hur skulle det gå till typ klockan 23 på kvällen? Kapten dök upp, han kom från Holmön den gången. Vi hade säkert ett fyrtiotal passagerare och det var en fin solig dag och relativt vindstilla. Jag var under däck för att brygga kaffe i vår 12 volts bryggare när båten fullständigt hoppade över havet likt en sten man kastar macka med. -"Vad var det där"? minns jag att Minettes pappa sa. -"Vi är för helvete på grund" skrek jag och rusade upp i styrhytten med Minettes pappa i släptåg. Jo mycket riktigt. Vi stod på "Revet" utanför Holmsund. Snett bakom båten såg jag svart vatten, framför båten sten. PÅ den tiden ringde vi Härnösand Radio eller kanal 16? Efter ett tag kom räddningsfartyget "Elsa Golje" från Holmsund som tog passagerna och satte dom i land i Holmsund innan besättningen på räddningskryssaren kunde assistera oss loss. I och med vi fick av så många passagerare började båten så sakta guppa en aning och sen drog Elsa Golje loss oss från grundet. När vi kom till Holmsund stod de flesta passagerare på kajen så vi kunde ta ombord dessa igen och sätta fart upp mot Umeå. Detta var några år innan Estonia katastrofen och vi slapp sjöförklaring och en massa efterspel.
Det var en massa aktivitet innan avgång då mat skulle inhandlas (det var mycket räkor, vin och sprit) samt allt kaffe skulle bryggas då vi hade ström från land. Det var väldigt intensivt och mycket att göra och oftast väldigt roligt. Jag minns att jag kände mig så fin i min marinblå kjol, vita blus och sen hade jag en marinblå kavaj med guldrevärer på ena kragen. Jag hade hittat kavajen på H&M och jag tyckte den passade på en båtvärdinna. Vi körde mest slutna sällskap om jag minns rätt. Jag vet inte hur många resor jag var med på, det var väldigt många. Minettes pappa sålde Anki II efter cirka tre år till Mellanfjärden om jag minns rätt. Båten bytte namn till Gran för det var visst någon ö utanför Mellanfjärden. Jag minns när vi lämnat över båten i Holmsund till nya ägarna och jag och Minettes pappa var på väg in till Umeå. Vi åkte över bron som förbinder Obbola och Holmsund och då såg jag hur båten stävade ut mot havet med sina nya ägare. Jag minns att det just det ögonblicket var ganska känslosamt för min del. Efter Anki II köpte Minettes pappa en båt som trafikerat vattnet i Vättern, det var till skillnad från den rejäla Anki en annan typ av båt som inte kändes lika stabil. Jag gjorde inte så många resor med Wettervåg och jag hade inte samma känslor för den båten. Jag -hann dock vara med på en resa där vi först gick på grund när vi skulle lämna Umeälven för att åka in i Rinneln. Där stod vi fast ett bra tag. -"Bjud på alkohol" sa Minettes pappa, ja men vad ska vi servera till maten då? -"Ge dom alkohol. Se till att dom är nöjda"..... Vi kom loss efter ett tag för att hinna mot Bergöbron. Fel på båten. Nåt med bränsletillförseln funkade inte och nån hang-around (det var gubbdagis bland Minettes pappas kompisar) fastnade när han skulle ner i motorrummet. Konsekvensen var ett avslitet finger eller nåt sånt. Jag var mest förbannad och sur, vi fick av mekanikern till en ambulans som kom och hämtade honom vid Bergöbron. Sen hann vi till Ströms marina innan det var mer problem. Där var jag klar med serveringen och disken så jag hoppade av i Ströms marina och åkte taxi hem. Vid den här tiden fanns Minette och min mormor passade den lilla babyn så jag ville hem. Om jag minns rätt klev en del passagerare av också för att ta landvägen hem eller om dom klev av på Sand senare. En annan gång gick vi på grund vid Tarv. Det kom ut massor av folk med sina båtar som observerat vår olägenhet. Dom försökte putta loss oss vilket inte gick. Återigen av med passagerarna som tog taxi hem. Det var inte Elsa eller Sigurd golje som drog loss oss utan nån annan båt som var helorange. När vi försökte komma loss hade propellern sopat in sand i nån ventil så vi fick sen köra i snigelfart upp till Umeå. Minns att det var morgon när vi kom till kajjen. Ja vilka öden och äventyr jag har varit på.
När Anki II låg vid kajjen hade vi ibland öppet och sålde paj och mackor. En dag när jag var under däck och lyssnade på Radio Västerbotten hörde jag i direktsändning att reportern var på kajen på väg ombord. Jag rusade upp och ut då jag fattade att det var en reporter på gång och vips stod jag öga mot öga med Micke Leijnegard som hade nån form av ryggsäck på ryggen med nån antenn och en mikrofon. Det var lite kul att och överraskande att få säga några ord i direktsändning! Jag är rätt säker att det var Radio Västerbotten.
Nedan: Jag är nästan säker att här är vi i Simphamn
Här är vi vid katamarankajen i Umeå, Anki II:s utgångspunkt
Så här glad var Minettes pappa då han styrde båten och kollade på mig! 
Avslutar med en bild på mig hur jag såg ut vid den här tidpunkten, inte på Anki men på mitt andra jobb som var säljkonsulent vid Presam (tidningar och tidskrifter) Ni som känner mig nu vet att jag omöjligt kan släppa frisyren och klänger mig fortfarande fast vid samma style 27 år senare! Nu lite gråare, lite tunnhårigare, mycket äldre, mycket klokare.
