Mitt sjätte sinne, bilder från Sundsvalls fältrittklubb, bra publicitet, Rindi har fått en ny kompis och bästa stallvännen
0kommentarerIkväll när vi var på väg hem från stallet körde jag en annan väg än vanligt. Normalt kör jag E12 för att svänga i rondellen vid brandkåren, in på Ridvägen och sen svänga mot Stadsnuset Hovrättsgatan och rakt mot min carport. Ikväll fick jag en ingivelse att jag skulle svänga vid Circle K, mot Nolia och sen Skolgatan ner mot Hovrättsgatan. Det händer typ nästan aldrig att jag tar denna väg men ikväll fick jag en ingivelse att jag skulle ta den senare vägen. När vi var vid Hedlundaskolan ringde det på Carros telefon och det var Minette som sett oss i bilen nere vid Nolia där jag svängde ut på Skolgatan. Det visade sig att Anton skulle gå ändå längst bort på Västerslätt för att hämta sin cykel han hade på sitt jobb (Securitas). Minette skulle gå på Ica Västerslätt och handla. Jag vände bilen vid Hedlundaskolan för att hämta ungdomarna och skjutsa Anton bort till Securitas och sen åkte jag med Minette till Ica Kvantum så hon skulle få handla. Nästan lite creepy att det kan bli så där men något sa mig att jag skulle svänga redan vid Circle K. Hade jag inte gjort det hade jag aldrig kunnat hjälpa ungdomarna. Det har hänt tidigare att jag befunnit mig i en situation jag känner igen då jag befunnit mig där tidigare. En gång satt jag i en buss och jag tog tag i sätet framför mig och höll emot allt jag kunde och mycket riktigt. Strax efteråt bromsade bussen väldigt hårt för att undvika en olycka. Jag visste när vi närmade oss en viss punkt vad som skulle hända trots att jag inte såg frammåt men jag hade upplevt detta tidigare liksom. Svårt att förklara. Kom osäkt att tänka på konturstörningen Rindi hade i våras, det var som att jag visste att det var något då också. MItt sjätte sinne sa mig något då. Självklart djävlas mitt sjätte sinne med mig som oftast. Jag kan till exempel inte se vilken rad som är rätt på V75 kommande helg. Jag nöjjer mig med att veta att ibland har jag förmågan att känna på mig nåt.
Sen Sundsvallsdressyren har vi fått med oss en plan. Planen går ut på att gramanen skall på konsekvent ett tag vilket är precis som vi gjorde med Minette innan hon fick koll på Rindi. Carro kan rida Rindi på tygeln men det blir lite instabilt ibland men vi ska lösa det. I går var Rindi fin. Ikväll var Rindi djävligt fin på slutet av passet. Ponnyn var mjuk och avslappnad som smör och då ser hon ut som en rund miljon. Carro och Rindi är väl nånstans där MInette och Rindi befann sig 2014 men vi har en plan och nu ska vi starta en dressyrtäving till innan vinterns långa uppehåll som ska bestå av träning, träning och mer träning. Carro måste öva på tävlingsmomentet men hur lätt är det att se det som en vanlig dag på jobbet när hon nyss börjat tävla och vill så mycket på Rindi som behöver så mycket lugn då ponnyn själv spänner till ganska lätt.
Sundsvalls fältrittklubb söndag 3 september



Jag väljer ju att lämna jobbet utanför bloggen men jag hade en bra upplevelse i fredags. Umeå Kommun kan numera stoltsera över Midgårdshallen, idrottshall eller bollhall som vart färdigbyggd och inflyttningsklar i sommar.I fredags träffade jag och min kollega Patrik VK för att berätta och visa upp hallen. I fredags fanns detta ute på Västerbottens Kurirens facebooksida och i lördags lär de varit ett repotage i papperstidnigen då jag fått många kommentarer från bekanta som sett mig i tidningen. Kul att få figurera med positiv publicitet!

I fredags hände ytterligare en rolig sak. Min bästa vän från Surf och hennes dotter har flyttat in på Hippo med deras häst. Äntligen, så himla roligt! Jag säger bara välkommen Eva, Olivia och Diva! Diva står i grön gång på Hippo, det vill säga nära Rindi. DIva har dessutom fått hagen bredvid Rindi och enligt rapporter från hagen blev flickorna kompisar direkt.


Jag har tidigare skrutit om mina stallvänner som är så snälla och hjälpsamma. Förra helgen hade Jenny mockat åt oss när vi trötta kom hem från Sundsvall. I veckan som var gick RIndi in tidigt till lunch en dag och när jag kom till stallet var det misstänkt rent i boxen. I morse hade jag uttag och det kändes inte kul då jag hade kvällsfodringen igår och var i stallet och jobbade sent. Vaknade till imorse att regnet piskade mot rutan och då ville jag bara dö lite grann. Kollar mobilen och där räddas jag genast av Jenny ytterligare en gång. Jag är verkligen med i bästa haggruppen och jag är så oerhört tacksam för ytterligare en sovmorgon. Jag ringde Jenny för att dubbelkolla att jag läst rätt och jag möttes av en Jenny som lät som Piff och Puff på julafton. Pigg och glad och redan i stallet trots den otroligt tidiga timmen. Och visst kunde jag somna om. Bästa Jenny! Så mycket värt för trött och sliten Ulrika att få slumra och särskilt gott att somna om till ljudet av regndroppar på fönsterglaset.

Kommentera