Jag gjorde ett inlägg för några dagar sedan där jag raljerande över vissa bilister och jag har fått en kommentar och jag tror personen syftar på just detta med bilister.
-"Jotack, det känns jättebra"!!!
Jag beskriver bland annat Storgatan och utfarten från gården. Vad varken många av er eller personen bakom kommentaren vet är att jag kraschade min fina Volvo just där för en 4-5 år sedan. Det är dubbla filer från gamla E4 in mot centrum. I rusningen en morgon skulle jag ut från gården och svänga vänster En bil stannar för att släppa ut mig varvid jag sakta glider ut på Storgatan och då bara SMACK så satt en bil i min bils vänstersida. Det kom alltså en bil i filen bredvid och den bilen stannade inte. Jag hade med Carro i bilen som blev jätterädd och började gråta. Tack och lov hade jag krockat med en ganska lugn, cool och relativt ung kille som tog saken med ro. Det var mitt fel så vi bytte snabbt telefonnummer varvid han åkte vidare och jag körde tillbaka min bil upp på gården. Min bil var i betydligt sämre skick än hans bil så jag tog Carro i handen och vi gick till hennes skola. Det var en skärrad Carro jag lämnade och fröken Camilla tog lite extra hand om henne. Senare på dagen ringde killen jag krockade med enkom för att fråga hur det var med oss vilket var gulligt av honom och inte bara tänka på materiella ting. Han såg nog hur uppjagad Carro var. Jag fick tillåtelse av mitt försäkringsbolag Trygg-Hansa att köra bilen till Volvo om lyssna fungerade och den inte läkte nåt. Det gjorde den inte. Väl ute på Volvo sa dom att jag mest troligt skulle få ett bud om inlösen från försäkringsbolaget och där och då blev jag jätteledsen. Min fina bil! Jag trodde den skulle gå att laga men hela fronten var sned så bye bye bilen.
Några dagar sedan fick jag väldigt ont i sidan av ryggen i svanken så jag gick till läkaren för att dokumentera. Det var som typ en whiplash i sidled jag råkat ut för så jag fick utskrivet Tradolan för jag var djävligt dålig ett par veckor och det var i samband med julen. Till slut var jag så van att va hög på Tradolan att jag utan problem kunde vara på jobbet med två tabletter i kroppen. Nu skulle jag inte kunna ta en Tradolan utan att bli sängliggande. Just där innan jul minns jag att jag låg hemma och hade svinont när det ringde på dörren. Jag hasade mig till hallen för att öppna och jag hade min trasiga urtvättade gamla nattlinne och utanför står en fräsch välklädd bekant med en julgåva till mig. Har aldrig känt mig så totalt fel som den gången men vafasen, jag var verkligen dålig då. Min läkare sa att jag nog skulle ha ont av smällen ett tag men han bedömde att jag skulle bli helt återställd vilket jag är idag men jag kände av skadan säkert ett år. Carro klarade sig utan skador, hon blev rädd precis när det hände.
Jag köpte ingen ny bil precis efter krocken utan jag fick pappas gamla VW Vento 1994 och pappa köpte en ganska ny, ganska liten bil.
Jo tack! Det känns jättebra att vara perfekt, men ibland gör jag mina tavlor och jag får snart berätta om.nån katastrof här på bloggen.
I kväll hade Hööks 20 % på AB vilket var superbra då Carro behöver en ny säkerhetsväst. Den gamla västen är ärvd av Minette och dragkedjan är helt slut. Carro ville nödvändigtvis ha en Racesafe och den kostar 2499 hos Hööks. För några dagar sedan hittade jag den på nätet för 2199 inklusive frakt och det gick så långt att jag la den i varukorgen men tack och lov beställde jag den inte. Dagen efter lägger Hööks ut att dom har 20 % i kväll och då blev Hööks västen billigare än att beställa på nätet plus att jag får många sköna kronor i bonus då jag är medlem i kundklubben Hööks&Friends. Eftersom vi var i god tid fick vi en goodiebag med rabattcheck, mössa, katalog och det glattiga magasinet Kentaur. Inte illa, jag är supernöjd och Carro är lika nöjd. Vi hade så bråttom till Hippo då jag hade intag och det verkligen spöregnade över Umeå idag på de stackars hästarna. Ikväll ska jag bädda ner mig med tidingen Kentaur efter jag sett Opinion Live om det rtyska hotet. Förresten, enda gången tidigare jag läst Kentaur var när Minette vann en klass hoppning i Kågedalen och hederspriset var en prenumeration på Kentaur. Kärt återseende att åter läsa detta magasin.
Carro red Rindi i ridhuset och det tänkte många fler så det blev lite trångt. Jag fick flashbacks till tiden när Rindi var ganska ny hos oss. Minette kunde inte galoppera i Surfs ridhus om det var fler än tre hästar där inne. Nu känns Rindi trygg och lugn, Minette har verkligen gjort ett jättejobb med Rindis utbildning så Carro har det lite enklare än vad storasyrran hade en gång i tiden.
På väg hen kunde jag och Carro konstatera att det var översvämning i city.
