Så var URF:s ponnyhopptävling över och det har varit en intensiv helg. Jag har varit ansvarig i sekretariatet och det har faktiskt gått riktgit bra. Jag hade ju hjälp av Lina på håll och sen har Karin och en man jag faktiskt inte kan namnet på supportat och jobbat jättebra så det har snurrat på som bara den.
Igår hoppade Carro och Rinid LD och LC. LD inget att säga om - jättebra vilket gjorde att dom fick starta LC:n vilket slutade med slut och ut på näst sista hindret men Rindi hoppade jättefina språng på de hinder hon hoppade vilket var alla utom de två sista hindren. Carro var rätt nöjd ändå och jag också.
Idag var meningen att hoppa bara LD men den gick bra och Carro ville så gärna hoppa även LC så vi efteranmälde men jag hade inga större förhoppningar på storverk, jag hade nog tyckt att ekipaget skulle tränat mer på feta oxrar på träning först. Jag varnade Carro för hinder nummer tre då det kom ur en vänstersväng och Rindi är starkare i höger galopp och väljer gärna den. Precis på trean fick dom ett stopp men min lilla tappra krigare Carro hade gett sig fan på att ta sig runt så sen var det andra bullar och hon visade verkligen Rindi att nu hoppar vi. Fyra fel och en supernöjd ryttarinna och mamma.
Carro har jobbat som funiktionär i en massa klasser utöver tävlandet. Bland annat fick hon rycka in på framhoppningen där normalt äldre personer med lite pondus står men det var en krissituation så Carro hoppade in på framhoppningen och kompis Elise tog Carros uppgift att ropa in från framhoppningen. Så roligt att senare ikväll höra att Carro skött framhoppningen bra. Jag blir så stolt över min lilla tappra krigare. Men det var en trött krigare....... Detta mötte mig i stallgången just innan vi skulle säga hej då till Rindi och åka hem.
Efter tävlingen var slut var jag tvungen dra iväg till Granngården innan stängning för att köpa ut brodd då Rindi skulle broddas på kvällen. När jag kom tillbaka skurade jag golvet i sekretariatet då det såg fördjävligt ut efter helgen och jag skäms ögonen ur mig att lämna det så. Jag var så himla trött när jag skulle brodda Rindi och såklart djävlades det med två broddhål. Jag vet inte hur många gånger jag fick dra ner gängtappen och till slut kunde jag dra ner den rakt i skon hela vägen. Efter jag vara klar var jag skakis i hela kroppen då jag inte tål att stå frammåtböjd och definitivt inte när jag är döhungring och trött men jag var så väldligt nöjd att ha löst broddningen. Nu får det frysa på och snöa.
När vi åkte från Hippologum var jag tvungen att åka förbi Kvantum och handla lite mat så det finns imorgon då Carro har lov och Elise är här (hon har varit hela helgen, jätteroligt). Jag är så trött att jag raglar fram mellan hyllorna och vet knappt vad jag behöver och lyckan är stor då jag kommer till kassan och väljer kön som är superkort men självklart väljer jag kön där superproblemen uppstår. Krånglet (damen före mig i kön) får inte sin rabatt på Digistievekexen. Stort pådrag, en till kassörska måste komma och hjälpa till med problemet om tiokronorskexen. -"Har du utnyttjat rabatten tidigare"? frågar den andra kassörskan. Detta har jag redan räknat ut för en minut sedan. Kunden ba: -"Nej det tror jag inte". Då ska vi se, säger den andra kassörskan och fipplar med kassan. Först måste kvittot dock parkeras. Efter ytterligarae minst en minut kommer sanningen ut i form av en halvmeter kvitto. -"Vi ska se om du köpt kexen tidigare i veckan". Helt plötslgit kommer krångelkunden ihåg och ändrar sin version när hon inser att facit finns nångonstans där i kassan. -"Ja det är nog mycket möjligt" säger hon då kassörskan läser romanen som nu spottats ut ur kassargistret. Innan kassörskan hinner servera sanningen säger kunden som en förmildrande omständighet: -"Jag brukar handla åt mamma ibland". Som att det var mammas kex som jag inte minns att jag köpte igår. Här har jag nära nog satt mig i varukorgen och somnat. Snark. Självklart krånglar inte jag utan är igenom kassan på nolltid innan jag fortsätter och raglar ut på parkeringen.
När vi kom hem fick Carro (och Elise) ett nytt liv och helt plötsligt är min lilla dotter på väg ut och hon som nyss låg och vilade i spånet på stallgången. Istället för att duscha dränker hon in sig i lite Victorias Secret innan hon försvinner ut med Elise i släptåg. Det är dock dags att snart ringa hem dom så jag vet att dom kommit hem innan jag tuppar av då jag är helt utmattad.
På TV görs just nu reklam för Kinder Surprise. Tänk om jag kunde öppna en sån och där innen ligger en lapp om en semesterdag. Det är något jag önskar mig just nu vill jag lova.
