magicblue.blogg.se

Det har varit väldigt många av mina vänner som delat artiklar om Niklas Lindgren alias Hagamannen de senaste dagarna på Facebook med anledning av Niklas frisläppande om cirka två veckor. Jag kan faktiskt inte påminnna mig om att det varit något annat som delats så mycket som skriver om Niklas Lindgren. Det är väl om något ett kvitto på att detta berör väldigt många av oss på ett eller annat sätt. 

 

Sä här står att läsa på Wikipedia om Hagamannen: 

Kurt Niklas Lindgren, född 26 juli 1972, av allmänheten och i media kallad Hagamannen efter stadsdelen Haga i Umeå är en dömd svensk våldtäkstman. 

1998-2000 polisanmälde 6 kvinnor och en 14-årig flicka att de blivit överfallna och misshandlade när de var i området Haga i Umeå. Tre av dem våldtogs grovt enligt polisen. Sedan följde, såvitt det är känt, ett uppehåll på fem år, innan ytterligare en kvinna överfölls och våldtogs under Tegsbron i centrala Umeå i december 2005. Kvinnan, 51 år gammal, blev svårt misshandlad, bland annat fick hon ena örat avbitet.

Lindgren greps av polisen den 29 mars 2006. Han häktades och den 22 aprilerkände han att han utfört sex av överfallen. Den 19 juli 2006 dömdes han av Umeå Tingsrätt till 14 års fängelse för våldtäkt i ett fall, grov våldtäkt och mordförsök i två fall samt två fall av försök till våldtäkt. Efter överklagan till Hovrätten för Övre Norrland dömdes Lindgren den 2 oktober 2006 återigen till 14 års fängelse. I hovrätten fälldes han även för en våldtäkt på en 15-årig flicka i stadsdelen Ersboda.

Jag tror de flesta Umebor har sina egna minnesbilder från det som hände i Umeå kring decennieskiftet i och med Hagamannen. Själv kommer jag mycket väl ihåg att vi satt och pratade om detta på Komvux en hel del. Jag gick på Komvux hela 2000 och då var detta ett stort samtalsämne i en period. År 2001 flyttade jag till Gävle för att studera ett par år och när jag åter flyttade till Umeå blev det till en lägenhet med gångavstånd in till Umeå Centrum. Jag minns även det sista stora överfallet i december 2005. Efter detta blev jag verkligen rädd att gå ute i Umeå om kvällarna. Tidigare hade jag ofta tagit promenader vid strandpromenaden vid Umeälven då jag bodde just ovanför på Brinkvägen. Det var slut med detta vill jag lova. Ett minne jag har är från trettonhelgen 2006 när hela stan är på återvändarträff i Folkets Hus. När jag skulle hem vid 02 tiden var kön lång vid Win-pin och taxibilarna så jag beslutade mig för att gå hem till Brinkvägen, en promenad på en kvart - tjugo minuter. Det var väldigt mycket folk i omlopp och det var helt crazy för INGEN promenerade ensam utom jag. Det kändes som att de flesta även gick gatan frammåt i snön samtidigt som dom slängde en blick över axeln med jämna mellanrum. Det kändes som en mycket märklig promenad helt enkelt. Det var folk efter hela Storgatan men när jag svängde in på cykelbanan var jag helt plötsligt ensam och då blev jag rädd och skyndade mig hem. Hagamannen var inte där just då men han fanns hela tiden i mitt medvetande och jag är helt övertygad om att fler kände pecis som jag. 

När Hagamannen började sina härjningar runt om i Umeå 1998 var Carro inte ens född men nu vet Carro mycket väl vem Hagamannen är. Jag antar att hon snappat upp saker via massmedia men även att hon och kompisarna pratar med varandra om frigivningen. Carro sa i alla fall att hon var rädd och inte skulle gå ute nu när han "fick komma till Umeå" som hon uttryckte det. Jag sa inte så mycket men tänker dessto mer. Inte bara min tolvåring är upprörd utan många många fler med henne. Ska det nu bli så att vi tvingas ändra våra liv för att N blir utsläppt och får komma till Umeå? Jag förstår inte hur han täker, varför i all världen vill han kunna få besöka Umeå? Stan och dess invånare har inte glömt skräcken som likt en blöt filt klbbade fast i varje por och ändrade många många kvinnors rörelsemönster genom det som tidigare hade varit en trygg stad. 

Gripandet 29 mars..... Detta är något jag aldrig heller kommer att glömma. Jag var inne på Swedbank i Nordmaling i ett jobbrelaterat ärende (arbetade ju som fastighetsmäklare i Nordmaling vid den tidpunkten så att jag var inne på banken jämt var inget konstigt). En radio stod på inne på bankkontoret och jag förstod på det jag hörde att något hade hänt i Umeå med aneldning av jakten på Hagamannen. Direkt jag kom tillbaka till mäklarkontoret kollade jag in på Aftonbladet.se och där med stora rubriker under nyhetsflashen EXTRA stod att läsa att Hagamannen var gripen och det var inga tvivel då DNA matchade. Jag fick gåshus på armarna och jag bara satt vid skrivbordet i flera sekunder med denna gåshud. Det var liksom en känsla att vara fri, bojjorna var släppta och en stor sten hade lättat i bröstet. 

Själv känner jag mig ganska avtrubbad vad det gäller hans frisläppande och eventuella besök i Umeå igen. Det är dessto tråkigare att 11-12 åringar pratar om det här och känner rädsla. Jag tror ju inte att Hagamannen kommer att göra om sina brott. Skulle det hända något liknande är den första polisen åker och hämtar just Hagamannen. Sitt DNA går det aldrig att fly ifrån.