magicblue.blogg.se

 

Gissa om jag blev både rörd och glad! Min fina fina Minette <3

 

Min andra fina flicka Carro följde med till stallet (Minette åkte med Anton till Vindeln) och assisterade med hjälp. Carro red Rindi på utebanan en halvtimme. Jag tycker det är bra att röra på ponnyn dagen efter hoppträning och Carro skötte det på bästa sätt genom att trava runt med Rindi och hon fick gå i en fri form helt kravlöst. Det blev även lite galopp och galoppvolter men även några varv där Rindi fick sträcka ut. Det är så roligt att se hur duktig Carro har blivit att rida nu och Rindi såg ut att trivas. Hon hade dom små öronen spetsade frammåt nästan hela tiden. Jag kallar detta jag får vara med om för livskvalitet. 

 

Osökt kommer jag in på debatten om curlingföräldrar. Ingen har väl undgått inlägget som florerat på Facebook de senaste dagarna angående mockning? Jag mockar och än sen då? Det är mitt sätt att få daglig motion, jag bär gärna vattenhinkar till boxen och hagen - det är min styrketräning. Jag mår bra av att göra det samtidigt som jag får umgås med mina barn! Alltför många jämför med "hur det var när jag var barn". Men hallå, kom in i matchen. Det går inte att jämföra stenåldern med nutid. Den enda läxa jag minns var engelskaglosorna. Ärligt talat - det var inte mycket läxor när jag gick i skolan. Läroplanen förespråkade inte läxor på det sätt som är idag. "Kunskaperna ska befästas genom läxan". Jag märket skillnad i mängden läxor bara från när Minette gick i mellanstadiet tills nu när Carro går där. För att hinna med sysslor hemma och läxor går det fortare om jag mockar. 

 

Ikväll var inte ens Minette i stallet och jag bara njöt att få vara så privilegierad att ens ha möjligheten att vistas på det bästa ställe jag vet nämligen stallet. Jag gick genom det mörka ridskolestallet, det var fortfarande ljust ute så jag såg Arias siluett som en mörk skugga i ljuset från fönstret och det gjorde mig lycklig. Det gör mig gott att veta att här trivs mina barn också. 

 

Fler curlingföräldrar känner nog samma som jag.

Det är en förhållandevis kort period i livet barnen bor hemma. En dag flyttar dom för gott och jag känner att jag vill vara med mina barn så mycket som möjligt. Jag vill känns när dom flyttar att jag  umgicks mycket med mina barn. Det är fantastiskt att kunna dela ett intresse - en ponny - över generationsgränserna. 

 

Det finns ytterligare en aspekt som jag ser det. En ponny är ett levande väsen som kräver skötsel och omsorg varje dag. Det är ett dyrt djur och alla ansvarskännande föräldrar bör ha koll varje dag. När barnen tjatar om en ponny och får en har jag som förälder tagit på mig det yttersta ansvaret för att djuret mår bra och blir väl omskött. Det kollar jag i stallet varje dag. Och vem vet, kanske hjälper mitt barn mig med hemsysslorna när vi väl är hemma? Curlar barnet för mig då? 

 

Ingen skulle släppa iväg ett barn med en motorbåt på havet ensam men att släppa iväg barnet ensam till sin Munsboroponny, det är okej?

 

Nu börjar jag bli trött och inlägget blir snurrigt. Jag hoppas att jag vaknar imorgon och slipper dinosauriernas "det var bättre förr".