Så börjar februari gå mot sitt slut. Det som hänt denna månad är höjdpunkten att Alice fyllt ett år den 7:e. Detta firades med middag på fredagen och sedan var det stora ettårskalaset på söndagen.
Jag har även hunnit med att vara barnvakt en kväll där jag och Alice såg Mellon, Alice ville inte sova så hon fick vara uppe. Trots att hon är så liten och inte kan gå ännu så stod hon vid bordet och diggade i takt till musiken. Det blir nog en musikalisk tjej av henne och det är nog inte konstigt då det finns gott påbrå i släkten i alla fall på pappa Antons sida.
Jag promenerar på och det går riktigt bra, jag är ute nästan varje kväll men sen i söndags har jag tagit det lite lugnt. Det har varit väldigt halkigt och slaskigt i Umeå så jag ramlade faktiskt sist jag var ute vilket inte var så kul även om det gick bra. Men nu är det ju inte länge förrän det blir bättre före ute tänker jag.
Minette har börjat plugga igen och denna gång till sjuksköterska. Jag är övertygad att det är ett jobb som kommer passa den noggranna och empatiska Minette jättebra. Jag är så stolt över henne och det ska bli bra att ha en sjukvårdsutbildad i släkten igen. Eva-Marie (mammas syster) var sjuksköterska men sen kan jag inte komma på att vi har nån som jobbat inom sjukvården.
Carro och Ingrid har hunnit vara ute och hoppa två tävlingar. Det blev två felfria 1,10 så nu får vi gå upp i klasserna. Förra året var det också felfri 1,10 och 1,15 så nu ska dom vara mogna för det. Tyvärr blev det lite si och så med hoppträningar och tävlingar i januari då det fanns snoriga hästar på Ängelholms ridanläggning så det gick inte att åka ut och träna eller tävla men nu är det fritt fram igen. Ingrid har i veckan dels fixat tänderna och blivit skodd så vi håller henne i fint skick.
Utöver det här har jag jobbat på i vanlig ordning och det har varit en hel del jobb så långt i år men det är bara kul.
Just nu sitter jag på Espresso House i Ängelholm och väntar på att Carro ska sluta jobba. Det ska bli så roligt att träffa henne och Adam igen och inte minst se den nya lägenheten. Eller som Carro uttryckte det när hon berättade att dom haft flax och fått tag på en ny lägenhet. -"Det är som ett litet radhus mitt i Ängeholm med egen parkering och en liten uteplats". Nu är det inte långt bort innan jag får se den. Sen ska den gamla lägenheten lämnas, en lägenhet om 28 kvm typ sju halvtrappor upp i ett gammalt hus. Sunkig toa, liten och trång lägenhet för två personer och en katt.
Jag klev upp fyra i morse och hade klätt mig, dragit på lite smink och var klar på 29 minuter. Planet lyfte före tidtabell från Umeå och landade 25 minuter före tidtabell på Arlanda. Gaten till Malmöplanet låg bredvid Umeåplanet så det var nära. Personalen på Malmöplanet hade dock en jobbig flygning....... Ursäkta men jobbar man i ett serviceyrke kan man väl ha lite bättre attityd mot sina kunder. Det började redan vid boarding. Planet höll på tankas medans vi klev ombord och då får man inte sitta bältad. Eftersom boardingen började tidigt så fick crew tala om det för oss några gånger eftersom det klev på folk hela tiden. En något grinig steward sa till flera stycken på några stolsrader framför mig. -"Hör ni vad vi säger"??? En kvinna sa: -"Ja". Och crew igen: -"Vad sa vi då"? Och kvinnan: -"Vet inte". Klart man ska lyssna men det var verkligen inte så lätt då högtalarna inte hördes superbra, folk höll på gå ombord och dialekten på crew är inte lätt att förstå alla gånger. Det handlade om refuel och då får vi som sagt inte sitta bältade. Det jag reagerade var den oerhört tråkiga tonen och överlägsna attityden mot dom här passagerarna.
En kvart - tio minuter innan landning sa crew att vi skulle fälla upp borden. Jag satt och skrev i mitt block men fällde genast upp bordet och tog upp väskan som stod under stolen framför mig. Jag har datorn, jobblocket, sminkväska, kasse, headset, laddare och glasögon i väskan så det tog väl tio sekunder att stuva ner mitt block där jag ville ha det när en annan crew kommer med samma taskiga ton: -"Ställ ner den där väskan". Jo men man kan väl få typ en minut på sig att lägga ner sina saker kan jag tycka. Jag är så ordningssam att jag igår till och med kollat på Internet hur man gör för att fästa bagagetaggen på väskan som ska checkas in så jag skulle kunna det. (Jo jag har flygit under 2024 men då har antingen Carro eller nån kollega hjälpt mig). Jag fattar att crew är där för passagerarnas säkerhet. Aboslut. Det var bara attityden och tonen i språket som var oerhört tråkig.
Nåja. När vi skulle landa sitter en kille vid fönstret och tokstirrar på vingen utanför. Alltså så där otäckt som han sökte något fel. Går väl en halv minut så tar han upp mobilen och börjar filma. Och jag har sett tillräckligt många klipp på Facebook och Youtube på sånt där när det hänt nåt. Sen tar han filmen, printar en bild och förstorar upp. Det var svindimmigt så jag såg inte marken förrän i princip planet var på backen. Är ändå rätt stolt över mig själv då alla som känner mig vet hur flygrädd jag varit. Det gick bra, jag hetsade inte upp mig över det där med vingen utan tog hjälp av andingsövningen jag lärt mig. Vi landande på Sturup innan schemat, så smidigt att flyga. Piloten sa redan innan vi lämnade Arlanda att det var dimma över Sturup så det var ingen överraskning. Hoppas på bättre väder dom här dagarna jag är i Skåne.
Nedan mängder av bilder från januari - februari. Det finns en bild på Lundabron i mörker som jag la ut i Facebookgruppen Umeå i bilder. Den fick nästan 200 gilla vilket var kul. Jag tycker det är så kul att fota.
