Det har ju varit långt mellan tävlingar i och med Coronan men i går lördag var det så dags för Rindi att göra comeback på tävlingsbanan sen i höstas. Som alla vet som följer min blogg så har Rindi slutat hopptävla för att i stället bara tävla dressyr. I och med Coronans inträde så har det varit noll tävlingar att åka på men vi har inte hängt läpp för det utan tränat på, kanske mer än vanligt. Det var egentligen meningen att våra klubbkamrater också skulle starta och tanken var att övernatta i Boden från fredag till lördag. Nu blev det så att vi var ensamma från Umeå Ryttarförening och med sen startid uppe i Boden så valde vi att åka upp samma morgon istället. Har vi med klubbkompisar är det mycket roligare att stanna ett tag men nu blev det ändrade planer och då blev det en lång dag istället. Rindi fick sina begagnade skor vid förra skoningen men bästa Bettan åkte ut några dagar innan tävlingen för att byta dom skorna då de var så nötta. Nu fick hon nya fina skor inför tävlingen vilket kändes jättebra. Inget får lämnas åt slumpen när vi åker så långt liksom.
Rindi har varit helt fantastisk att åka med. Vi var borta i tretton timmar och hon är verkligen en trevlig häst att åka med då hon är helt okomplicerad och visar inte att hon är less. Jag var lite orolig för hur hon skulle klara ätandet och drickandet när vi inte hade uppstallning då Rindi är väldigt dålig på att dricka i transporten. I stället för att bara ta med torrhö så tänkte jag att det måste vara bättre med att repa gräs att ta med då det är blötare än knasterhö. Jag ville låna en lie av Olle i stallet men då var han så jättesnäll att han for iväg med traktorn och nåt redskap ner till en åker, slog gräs och kom tillbaka med en full skopa. På mogonen innan avfärd plockade jag ihop en hel säck av det slagna gräset och blandade ut med lite hö så fick Rindi äta det under dagen. Hjalmarssons var så jättegulliga och gav oss mash och det räddade verkligen dagen. Rindi drack mashröran med god aptit och jag spädde på med vatten så jag bedömer att hon drack lika mycket som en normal dag hemma. Det avslöjdade även i transporten då hon kissat och eftersom jag vet hur mycket hon avskyr att kissa i hagen när det skvittrar och gärna håller sig tills hon kommer in så hade jag mycket spån i transporten så det funkande bara fint det med. I och med Coronan valde jag att även ta med egna vattendunkar hemifrån så jag skulle slippa onödigt spring på tävlingsplatsen. Jag har flera smådunkar i stallet istället för en jättestor och smådunkarna som rymmer ca tio liter är verkligen jättesmidiga inte bara när vattenbaljorna skall fyllas i hagen på vintern utan även när det bär iväg på tävling. Vi hade tagit med handdukar som vi blötte ner och sedan baddade Rindis varma kropp efter starterna. Jag hängde en blöt handduk över hennes rygg så det skulle bli lite svalare.
VI var i stallet efter sex och lastade vid sjutiden. Som tur var kom jag på att vi glömt Carros hårdekorationer i lägenheten så vi åkte förbi och hämtade necessären innan vi lämnade Umeå. Vi hade världens motvind på resan upp till Boden. Det var riktigt otäckt ett par gånger när vinden sög tag i hästtranporten. Jag kände mig som pilot på en airbus där jag satt fastspänd i framsätet och försökte parera vinden. Det kändes ett tag som lättare turbulens fast på vägbanan. Klart bilen tar mer soppa också med sån motvind. Tror ni jag hade motsvarande medvind på vägen hem? Givetvis inte för då hade vinden kraftigt mojnat av. Fattar så här i efterhand inte hur jag orkade köra sextio mil på en dag bara så där. Har vi varit i Kåge eller Skellefteå och tävlat vet jag hur trött jag är efter E4 mellan Skellefteå och Umeå. Smal tråkig väg med massor av kameror och dessutom är omkörningsfilerna obefintliga under typ åtta mil. Nu gick resan jättebra och jag hoppas att jag inte fastnat på kamerorna i Granberget och i Bygdeå.
Tävlingen gick jättebra. Jag vet att Rindi är i bra form just nu och programridningen i Vännäs för ett tag sedan indikerade det. Rindi var lugn och följsam och jag vet inte om det är ett nyhittat lugn eller om receptet är gå på bete och sova ute som gör henne så. Inga större misstag i LB:n gav 69,46 % och vinst i klassen. Så höga poäng har Carro aldrig ridit ihop tidigare och i protokollet fanns betyget från fem 6:or men även fem 8:or. Jag hade hoppats på fina procent men att det skulle vara upp mot 70 % och vinst trodde jag inte riktigt men det var en fin ritt och det fick ekipaget utdelning för. I övergångarna har Rindi varit stensäker och inte en gång ryckte hon upp huvudet utan gick fint på tygeln.
I LA:n började det bra tills Carro skulle rida första skänkelvikningen som för övrigt var kaos när vi tränade hos Pia i torsdags. På tävlingen rider Carro skänkelvikningen åt fel håll! Domaren blåser samtidgt som Carro ändrar skänkelvikningen till andra hållet men det blev vingligt där i början och såklart sämre poäng (5) och koficient 2 dessutom. Vi kan ju vara glada att det inte blev avdrag för felridning också men som sagt, Carro hann korrigera det i tid. Andra skänkelvikningen vilket är det svåra hållet fick dom 6,5 på så lite surt att det bra hållet höll på gå helt galet. Jag tror aldrig Carro kommer göra om det misstaget igen! Sen tänkte inte Rindi rygga men Carro fick henne att göra det ändå till det sämsta betyget 2 för helgen. Strax under 60 % men det bästa LA jag sett dom göra hittills. Bara träna vidare helt enkelt. Kanske skulle ta ett snack med Rindi att det går att gå bakåt och inte bara frammåt. Carro var jättenöjd över LA:n också så det var med glada leenden vi strax innan 16 tiden lämnade Boden för den långa resan hem.
Carro valde en vinröd outfit till LB:n. Jag vet inte om jag inbillar mig men det känns lite mer "traditonellt" med svart kavaj på dressyrtävlingar än vad det gör i hoppning. Vid hopptävlingar tycker jag variationen och fantasin av färg i outfit är större än vad den är i dressyr. Till LA:n valde Carro sin marinblå mer sobra kavaj (som vi köpt av Olivia) som Carro matchade med vitt schabrak.
Det var en bit över 20 grader men tidvis tyckte Carro det var kallt så hon tog på sig sin PS kappa - mitt i sommarvärmen. Bodens ridklubb hade Coronasäkrat arrangemanget och jag måste säga att det var bra gjort, aldrig kände jag att jag hade en massa folk runt mig utan det kändes lite "öde" med stora avstånd på parkeringen mellan bilarna. En funktionär som tog emot oss var väldigt vänlig och tydlig med information som var jättebra. Alla funktionärer bar västar och det underlättade då jag hade några frågor. Placerade fick hämta sina priser utanför sekretariatet där priserna var upphängda i ordning efter placerade när klassen var slut. Superbra och ingen trängsel. Protokollen fanns också utomhus och då var det bra uppmärkt så jag behövde inte bläddra igenom alla protokoll utan jag hittade klassen och där kunde jag leta. Självklart fanns handsprit på toaletten men konstigt nog var tvålen i det närmaste slut, en person som medhjälpare per häst släpptes in och tydlig avprickning på infarten till parkeringen. Domaren hade sin domarsekreterare vid samma bord, tydlig inlotsning från framridning till manege, jag som medhjälpare behövde inte hålla reda på sånt utan funktionärerna var framme och tydliga vilka som skulle in i collecting ring. Ingen servering fanns vid ridklubben så vi hade tagit med oss fika. Ett tips är att köpa mjukt tunnbröd och fylla med den fyllning man gillar. Blir lie eller nästan inget kladd. Jag brukar göra med lax, men även kaviar med röding är gott eller om man föredrar skinka. Carro hade beställt jordgubbssaft från Kvantum så jag blandade och tog med jordgubbssaft. På det stora hela kändes tävlingen så säker man bara kunde göra den med tanke på Corona.
Som att detta inte skulle vara nog för den hårt prövade Rindi som varit fantastiskt duktig så hamnade vi mitt i en cruisning i Umeå när vi var nästa hemma. Egentligen skulle det varit Wheels i Umeå men på grund av Coronan är det inställt. Nu var det istället spontan cruise och hur många bilar som helst i stan. Där stod alltså jag med hästtransporten omringad av diverse amerikanare som mullrade och släppte ut avgaser. Tur Rindi är van att åka transport och rätt cool. Vi kom ändå hyfsat snabbt genom stan och kunde last ur några minuter senare i Skravelsjö där vi möttes av finaste meddelandet på tavlan där Fanny skrivit GRATTIS CARRO & RINDI 1 med en massa stjärnor runt. Så gulligt. Efter att Rindi fått gå in i en box och kissat och erbjudits det sista i mashbaljan borstade Carro av henne, kratsade och smorde hovarna innan hon fick gå ut till Ingrid och Lady. Rindi blev så glad att återse sina vänner att hon travade ner till hästarna. Det dröjde dock inte länge innan dom var på väg upp igen men denna gång lät sig inte Rindi fågas. Hon var nog väldigt less på oss efter den långa dagen.
Och här kommer Olle med färdkosten till Rindi!
Jag tog ett bad sent i går och sen släpade jag mig i säng för att idag ta en lång lång sovmorgon. Vad hjälper den tanken när jag vaknade rätt pigg strax efter 07? Tänker på nästa tävling som blir hoppning för Ingrid och vill helst bara glömma den. Till veckan har Stöcke hyrt anläggningen och vi hoppar på torsdag kväll en meter. Tänkte komma in med Ingrid till Hippo på onsdag för att bada henne och låta henne sova inne en natt innan hoppningen. Nu är transportparkeringen uthyrd till Stöcke så jag kan inte ha transporten där (vi är hänvisade till Forslunda men där kommer det bli jättetrångt). Dessutom gräver dom om dikena vid hagarna vilket jag är oerhört glad över men det innebär att våra hagar i värsta fall inte går att disponera till veckan. Eftersom jag inte står på Hippo just nu vet jag inte heller vilka hagar som är lediga (eftersom klubbkompisar flyttat ut) eller hur folk har lånat av varandra. Fy vilken kaos med logistiken och nu när det blev så här rörigt tror jag att vi är så lite som möjligt på Hippo med Ingrid. Tanken var också att debutera 1,10 på denna tävling men där har vi helt tänkt om. För att göra det måste vi ge Ingrid de bästa förutsättningar för uppgiften och det funkar inte med henne på bete även om vi rider varje dag. Ingrid ser ut som en tunna och att då rida 1,10 är inte rättvist mot henne. Vi kan nog träna nåt/några hinder på den höjden men inte gå en hel tävlingsbana. Kolla nedan så trind och go Ingrid är just nu så förstår ni. Vi håller i alla fall planen och startar en 1 meters hoppning.
