magicblue.blogg.se

Dagarna går frammåt i rask takt och snart är det jul. Bara vetskapen att det vänder och blir ljusare några dagar innan jul känns ju jättebra. 

Som de flesta av mina vänner vet så är ponnytiden för ungarna nu över. Jag har fasat för den här dagen och nu är den här. Det har varit så roligt och  tryggt med Rindi och vi har upplevt så väldigt mycket kul tillsammans kring denna underbara ponny. Vi köpte Rindi i juni 2011, vi ville ha en New forest och ett sto och bara några minuter bort fanns Rindi. Rindi var inte så utbildad men hon var snäll, pigg och pålitlig. Ungarna hann rida LB hoppning och LA dressyr med henne och vi har över nio år som varit i det närmaste problemfria vad gäller skador och sjukdomar. Det känns fint att lämna ifrån oss en frisk, fräsch och sund ponny efter nästan tio års träning och tävlande. 

 

Det är nu bestämt att Rindi ska åka tillbaka till sin uppfödare och verka i avel. Rindi har ju en avkomma som är född 2008 och den ponnyn hoppar msv med vinster och placeringar så det ska bli spännande att se vad som kommer ut ur det här. Vi har inte sålt Rindi utan vi långtidsutlånar henne. Den här ponnyn har gjort så mycket för oss, som ensamstående mammma har Rindi varit den som funnits där och i princip hjälpt till att fostra barnen. Det känns som ett fint alternativ och vi kommer självklart att hälsa på henne, kanske en årlig sommarresa till Gotland blir det. Det känns ändå ledsamt att vi aldrig mer kommer lasta henne för att åka på tävling. Aldrig mer något ärevarv med henne. Vi får leva på alla fina minnen och stunder vi haft. Det kan även vara början på något nytt. Kanske får vi en dag tillfälle att ta ett eget föl efter Rindi. Vi får se. Just nu får vi istället fokusera på Ingrid och komma vidare med henne istället. Känns bra att övergången till storhäst gått över förväntan så jag får väl se det positivt så. 

Frisk och sund var det. Transporten till Gotland var bokad men så kom den där djäkla dagen 3 december och förstörde allt. Det som hände i stallet var att Rindi var ordentligt snorig. Feber 37,9 motför vanliga tempen för Rindi som är 37,7. Ingen feber men uppsallningsansvariga Eva kom och tittade på Rindi och beordrade oss ut i isolering med henne då Eva tyckte hon var välidgt snorig. Jag tycker var ett bra beslut trots allt. Många hästar på Hippo har jag hört hosta samt en del är lite risiga i magen. För nån vecka sedan hamnade en häst i isolering som hade feber vilket gick över på bara några dagar. På kvällen när Rindi var installerad i isolering och jag var hemma och skulle sova fick jag ett messenger från en annan uppstallad som åkt ut i isolering efter oss med febrig häst. Nåt måste det ju vara som går på Hippo tänker jag? Kallstallet som vi har som isolering är avlångt med ingångar på gavlarna så vi använder även varsin dörr där och Rindi och den andra hästen står så långt ifrån varann det bara går. Rindi har inte haft någon feber och snoret är mindre nu. Hon hostar när hon går ut och det kan ha med saken att göra eller att hon står på spån i isoleringen som hon är känslig för. Inne i vanliga stallet har vi spånpellets som är mycket mindre dammigt. Eller går ut. Vi promenerar med henne och i går fick hon vara i hagen när alla hästar gått in. Det var kul tyckte Rindi. Idag har Carro skrittat på henne nån halvtimme på framhoppningsbanan ute vid kallstallet medans jag mockade. Säkert uppskattat när man är tvungen stå inne hela tiden. I Umeå har det varit verkligt tråkigt regnigt väder idag så det var väl detsamma. Transportören och jag pratades vid och för planeringen kom vi överens att preliminärt åka mellandagarna. Rindis box på Hippologum är uppsagd och ponnytiden ör definitivt över. 

 

En snorig Rindi var inte allt som hände denna grå, mörka, trista dag. Jag jobbade på Stadshuset halva onsdagen och när jag kom hem till lunch kom inte Ronja och mötte mig vid dörren som hon alltid gör. Märkte på en gång att katten inte var sig själv med en glasartad blick, ingen aptit och ingen lust att dricka vatten på toaletten vilktet hon älskar. Dessutom gick hon med svansen nere mot golvet och ville dra sig undan. Inte ett dugg likt min kärvänliga och sällskapssjuka katt. Mot kvällssidan sov Ronja och jag tänkte det är bra att sova ett tag får vi se hur läget är på torsdag morgon. Samma läge eller sämre måste jag ringa veterinären. Jag kollade till Ronja några gånger sen kväll där hon låg i hallen i en stol och sov. Sista gången var hon liksom borta, jag trodde nästan hon var död när hon vaknade till och rörde på sig. Till min fasa såg jag att hennes lilla fleecefilt var färgad rosa av blod. 

Såg att det var blodigt i baken på Ronja så då ringde jag Distriktsveterinärerna som finns i en angränsande kommun till Umeå, dom finns i Vännäs och har jour för både häst och smådjur. Jag fick prata med en verkligt bra veterinär som sakligt och lugnt ställde dom rätta frågorna. När han kom till frågan om temp hade jag ingen aning så vi bestämde att jag skulle leta reda på en termometer, ta tempen och återkomma. Ringde även Minette som var vaken och bor 100 meter från mig. Minette kom över och hjälpte till att assistera och rodda med Ronja. Tempen var 41,2 grader och med det beskedt ringde jag åter till veterinrän som redan då tyckte att det lät som livmoderinflammation på det jag beskrev. Han ville att vi skulle komma in på en gång för att ge Ronja febernedsättande och antibiotika. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan Minette och tack och lov kunde hon följa med oss till veterinärstationen. Vi anlände till Vännäs vid halv ett på natten och möttes av veterinären jag pratat med i telefon. Han undersökte Ronja, vägde henne, tempade och gav två sprutor. -"Till 98 % skulle jag säga att det är livmoderinflammation" sa han. Vi fick en tid direkt på morgonen, vi skulle infinna oss för ultraljud och operation 08:00 och det var bara att åka hem för att försöka få några timmars sömn. In med katten i transportburen och åter mot Umeå dit vi kom vid två tiden på natten. Nu hade Ronja repat sig och jag kunde ha henne i min famn och åter höra henne spinna ganska belåtet. Jag sov oroligt ett par timmar, jag vaknade flera gånger av att regnet piskade mot rutan och vad jag gruvade för att återigen ge mig ut och köra i mörker. Carro var hos Adam och hon ville nödvändigt med då hon var ledsen och orolig så jag och Ronja åkte och hämtade henne innan vi begav oss mot Vännäs igen. I receptionen hos veterinären visste dom direkt att Ronja skulle komma så vi blev hänvisade in i ett undersökningsrum. Veterinären ultraljudade magen och hon kunde konstatera att Ronja hade en livmoder som inte mådde bra så den skulle opereras bort under dagen. Dessutom bestämde vi att dom skulle ta blodprov på katten då hon är nio år, allt för att kontrollera värden främst lever och njure. Det sista jag såg var att Ronja bars iväg i sin bur med löfte om att dom skulle ringa när hon var klar att hämtas. Åter hem till Umeå och försöka sova några timmar vilket inte gick sådär jättebra. Lika bra att ta ut en semesterdag, jobba var inte att tänka på då jag var utslut och orolig. 

På eftermiddagen skjutsade jag Carro till stallet och rätt sent ringde veterinären mig. Det visade sig att dom hade fel telefonnummer och hade försökt nå mig för länge sedan då Ronja var klar att hämtas. Jag slängde mig i bilen och körde återigen alla mil till Vännäs för att hämta hem katten. När jag kom fram hade veterinärerna gått hem så det var nån annan personal som lämnade ut Ronja. När vi kom hem var Ronja superhungrig och törstig och det är ju goda tecken. Dessutom kurrade hon och var som vanligt igen. Nån slang satt kvar i benet och då vart jag lite hispig och var tvungen ringa jouren men det vara bara att dra ut. Det blödde lite men jag och Carro tejpade igen det med kirurgtejp. Tratten var verkligen ingen höjdare tyckte Ronja som tog av sig den själv. När vi gick och la oss för kvällen hade Ronja tratten på sig och när min klocka ringde på fredagmorgon kom Ronja som vanligt för att hjälpa till att väcka mig mellan snoozningarna. Utan tratt förståss. Ronja har ett stort plåster på magen och hon har varit ganska duktig att låta det vara ifred. Inte så mycket att hon ska tvätta sig där. Vi får se vad som händer i morgon när jag tänker ta bort plåstret. 

 

Jag känner mig verkligen helt utslut nu. Har haft lite tufft på jobbet vilket jag nu fått hjälp med. På det nu detta med djuren. Jag känner mig trött trots att jag sovit ordentligt två nätter. Blir nog några semesterdagar senare i december. Ikväll var jag så trött att jag beställde hamburgare med Carro och Anton som var ute och övningskörde. Carro hade ätit en portion kyckling och potatisgratäng. Själv orkade jag absolut inte göra nån mat till mig. Borde städa i lägenheten men jag orkar verkligen inte det nu. Får ta det någon dag senare. 

 

I går fredag hopptränade vi och det gick jättebra. Ingrid har ju vilat några veckor. Först bara vila och sen lätt ridning, promenera och rida utan krav. Jag tror vilan gjort henne riktigt gott då hästen ser fin ut. Nu drar dock både hopp- och dressyrträning igång igen är tanken. Tror Carros mål är att i vår bli stabil på 1,10 och kanske försöka hoppa 1,20 nästa höst. Huvudsaken hästen får vara frisk och kry tänker jag.