Idag hade jag tagit ut en semesterdag då vi dels hade bokat in Andrea Waller men också ett besök på ögonkliniken då Carro upplever problem med sina ögon.
Vi började i stallet i morse där vi hade stämt träff med Andrea Waller. Minuterna gick utan att hon dök upp och till slut var jag och Carro tvungen att åka för att hinna till ögonkliniken. Innan vi lämnade stallet åkte Minette och Anton för att köpa mat då vi förstod att dom skulle bli rejält försenade. När jag och Carro kommit hem till lägenheten ringde Andrea men som det proffs hon är på att ta hand om sina kunder löste hon situationen på bästa sätt och sadelprovningen blev av senare under dagen. Jag och Carro hann tillbaka till Hippologum efter ögonkliniken för att även Carro precis skulle hinna rida i den sadel som Andrea, Minette och Ingrid tyckte passade bäst. Ingrid och ungarna hade inte lika dyrbar smak som Rindi och Minette hade för många år sen till min stora belåtenhet. Skojjade lite nu men hade nog räknat med nåt betydligt dyrare. Vilken tur att Anton var med i stallet idag. Han gjorde ett utmärkt jobb med att hjälpa till med sadlarna och bära saker hit och dit fick jag berättat för mig senare.
Innan vi hittade till rätt ställe på sjukhuset så var det lite kaos. Jag hade glömt kallelsen på jobbet men vi satt fart mot det gamla vanliga stället som är sju våningar upp. -"Du ska anmäla dig i centralkassan" sa den vänliga receptionisten på ögonmottagningen. Och var är den? Ner igen denna gång sju trappor till fots och in i Centralhallen. Hittade ingen centralkassa men väl informationsdisken. Centralkassan var sen bara belgen bakom ett hörn. Flickan som tog emot där knappade på datorn och jo. Vi var bokade och skulle gå till BA02 nåt och väntrum 3. Självklart såg jag inte först vart vi skulle men Carro hittade rätt korridor och sen rätt väntrum. Jag hade blivit instruerad av Carro att jag inte skulle få följa med in. Sagt och gjort så stannade jag kvar i väntrummet och det brukar ju vara ganska intressant att notera hur folk beter sig.När Carro fått komma in till ögonläkaren var vi inte så många i väntrummet och det känns väldigt obekvämt när det finns 14 sittplatser längst väggen men ändå ska en mamma med barn sitta precis bredvid mig. Det är som att sitta i en tom buss men den som kliver på ska sitta på samma säte som jag? Ett barn blev törstigt varvid mamman hämtade en mugg vatten. Jag flyttade diskret min handväska från golvet då barnet spillde ut vatten alldeles bredvid väskan. När sedan syskonet började kasta sig på stolen mot ryggstödet så även mitt ryggstöd hoppade hit och dit blev jag galen. Hade inte ungen slutat precis då hade jag sagt till honom själv. Mamman däremot sa ingenting om det hysteriska slängandet hit och dit så hon satt närmare ungen och självklart även hon kände hur möblemanget rörde sig hit och dit. Istället för att säga till ungen att lugna ner sig så försökte hon distrahera honom med nåt som visades på tv:n just då. Är det så att föräldrar inte säger till sina ungar utan försöker få dom på andra tankar med att distrahera dom med annat? Besöket på ögonkliniken tog längre tid än jag trodde och resultatet blev att Carro ska köpa läsglasögon utan styrka alt +1 och sen ska vi tillbaka med dom till kliniken så ska dom preparera dom med prismor vad det nu innebär. Frågan om ny operation ska även tas upp. På Minervaskolan har jag haft bra samtal med rektorn som har fixat så att Carro ska få sin studielitteratur inläst så hon kan lyssna på böckerna istället för att läsa då Carro upplever det jobbigt med långa texter.
Vet inte om jag bloggat om Rindis hovbekymmer tidigare. Efter en hoppträning i slutet av december var Rindi märkbart oren i trav på volt upptäckte jag när dom travade av. Hoppträningen hade gått jättebra, Rindi hoppade bra och dom avslutade med ett räcke på metern tre språng. Inget konstigt alls så jag blev förvånad när Rindi inte var fräsch. Lektionen hade varit hoppning rätt breda oxrar och eftersom vi tränar med storhästar hade Rindi hunnit med att hoppa en rätt fet oxer som hon var i med nån hov innan Ver drog ihop oxern. När vi longerade nästa dag var Rindi mycket bättre och vi höll även på med en massa massage på bogen och halsen och sidan under dessa dagar. Jag upplevde att Rindi var öm i muskelaturen på vänstersidan. Vi masserade in med Arnica gel också och Rindi gillade det utom på ett ställe där jag upplevde ponnyn som lite öm. Veterinären kom nån vecka senare och jag kunde själv inte se nåt vid longering men Maria såg nog nåt för hon ville böja Rindi. Döm om min förvåning när det inte fanns några som helst böjprovsreaktioner så vi fortsatte in i stallet där jag höll Rindis hov och Maria tog visitertången. Ingen reaktion på sidorna men hon reagerade (inte mycket) men lite längst fram i tån. Maria knep med tången på sidorna, ingen reaktion men när hon åter nöp i tån reagerade Rindi. Vi fick Metacam utskrivet samt att sulorna skulle av. Vi hade faktistk bytt sulor till såna där rosa som alla har. Vi har annars haft samma sulor år ut och år in (dom går aldrig sönder, superkvalitet) men nu ville Carro ha dom där rosa så vi bytte. Dom hade suttit på en period tidigare och Rindi var omskodd dagen innan hoppträningen med samma rosa sulor och jag tyckte inte kvaliten var lika bra som dom gamla då dom rosa var lite sjabbiga. Nåja. Bästa Bettan kom och plockade bort sulorna fram samma dag Maria varit ut så vi jobbade helt enligt hennes rekommendation. Rindi fick sen skritta i två veckor innan det var dags för återbesök och Maria kunde då ge klartecken för att börja rida som vanligt igen. Nu hoppas jag att det inte är nåt mer och vi inte får några bakslag men det verkar ju som att det verkligen var nåt i hoven. Sulorna eller ett blåmärke efter att Rindi varit i en bom. Jag var mest förvånad över att det inte fanns några böjprovsreaktioner (Maria böjde bara fram) så det känns ju bra att knä, kota och hovled är okej nu när vi också tänkt hoppa högre då det går bra på hoppträningarna nu. Vi har ju haft ponnyn i åtta år i sommar och det är ju en konst att hålla dom friska och fräscha. Vi har haft väldigt lite strul med Rindi men å andra sidan är vi noga och har en plan med det vi gör. Inget sker ad-hoc och vi tar inte dan som den kommer utan det finns en röd tråd som genomsyrar det vi gör.
En kall januarisöndag var fantastiska Victoria Mickelsson till Hippologum och fotade mina fina flckor. Alla var med. Minette & Ingrid, Carro & Rindi. Här nedan följer fyra bilder som Victoria har fotograferat. Det ryktas om att det finns fler bilder och det ser jag fram emot.
