Idag klev jag upp ganska tidigt då pappa och Birgitta var på väg till stan. Min pappa är ALLTID punktlig. Jag kan inte påminna mig att han en enda gång varit sen, har han sagt klockan tio kommer han senast 09:55. Så har det alltid varit. Jag ville typ inte ligga och sova när det plingade på dörren. Vi åt varma mackor innan vi åkte ut till Avion för lite shoppning. Birgitta skulle köpa en tröja och sjävklart gick vi till Dea där Minette jobbade idag. Jag köpte ett liggunderlag på Clas Ohlsson då jag ska isolera Rindis vintervattenbox ett varv till innan denna vintersäsong börjar. Jag tycker det är vansinnigt viktigt med vatten hela dagen även på vintern och jag tillhör den där gruppenutan jag ser till att Rindi har vatten i hagen även under den kalla årstiden. Pappa skjutsade mig sen till bilen då jag skulle hämta Carro och Elise i Ström, vi åkte hem och lite senare på dagen skulle jag till stallet för att sköta om Rindi och ta in hästarna i min haggrupp.
Motgång
Allt gick bra i stallet och jag skulle bara åka in på Kvantum och handla lite. När jag slog av tändningen och skulle kliva ut rasslade det till i asfalten och jag såg en liten metallgjrej nedanför bilen. Det tog mindre än en sekund innan jag förstod att det inte stod rätt till med bilnyckeln och mycket riktigt. Nyckeln var i två delar. Själva nycklen var i en del och kåpan i en och sen var det en del av gångjärnet som åkt i asfalten. Jag satt och vred på nyckeln och försökte peta ihop det men det gick inte så bra. Jag kunde väl styra in nyckeln i plastgjejen men jag var osäker om det skulle gå att vrida om nyckeln och skulle det göra det, skulle jag kunna stänga av blien? Ponera att jag skulle lyckas med detta, då skulle jag i alla fall gå bet på att få ut ena delen ur tändningslåset om det ville sig illa. Jag vågade inte chansa. Precis denna dag hade jag även glömt mobilen hemma och jag stod där på parkeringen medans huvudet gick som en väderkvarn fär att jag skulle se om det kom någon jag kände. Huvudet gick som på en väderkvarn på mig men inte såg jag någon jag kände så jag beslöt relativt omgående att jag skulle gå hem för att hämta reservnyckeln. Det är ju en bit mellan Kvantum Grubbe och Umeå City och jag höll en ganska god fart medans tankarna for genom huvudet och mest negativa sådana. Skulle reservnyckeln fungera`eller skulle jag stöta på patrull med den? Jag grävde ner mig i mörka tankar den första kilometern (nyckeln kommer inte funka) innan jag ändrade inställning och tyckte det var en djäkla tur att det hände här och nu och inte när jag och Carro var med Rindi för att tävla i Skellefteå eller ännu värre, att vi skulle bli stående med bilen och hästtransport efter E4 någonstans.
När jag gick förbi Hedluinda kilade jag in i Minette och Antons trapphus men jag förstod att Anton inte skulle vara hemma eftersom klockan var ungefär stäningsdags på Dea och mycket riktigt ingen hemma. Efter sken ner på stan och in i lägenheten och tack och lov hade jag full koll på var nyckeln var så jag jag ringde genast till Minette för att tigga skjuts tillbaka. Mycket riktigt hade Anton precis hämtat Minette från jobbet och dom var inte långt borta så dom skjutsade upp mig till Kvantum. Nyckeln fungerade (tur det gick att låsa bilen en timme tidigare med knappen på plastgrejjen). Jag köpte färdig pizza på Kvantum, efter den här eftermiddagen med ofrivillig promenad orkar jag inte ställa mig vid spisen. Till veckan måste jag ta kontakt med Audi och fixa nyckeln eller en ny nyckel för är det nåt jag varit noga med är det att alltid ha en reservnyckel till bilen. Jag minns för 100 år sedan när det bara var att gå in till Mister Minit och kopiera Saab nyckeln. Kostade några tior och fungerade klockrent.
Medgång
Carro har tränat dressyr med Rindi och det gick riktigt riktigt bra. Det gick relativt fort att få ponnyn mellan hand och skänkel och Rindi såg rätt lugn ut stora delar av passet. Jag såg bland annat öppna och jag såg denna gång även galoppöppna vilket gick bara fint. Även efter galoppen tycker jag Rindi var i alla fall ganska lung. Rindi har ju en tendens att tagga till när hon får galoppera. Ett svettigt och intensivt pass och ett bra pass. Alla nöjda. Inom kort ska vi betsla om från pelham till dressyrtränset med vanligt tredelat vilket kommer bli spännande.
Lite bilder nedan från senaste dagarna
Kommentera