I fredags åkte jag och Minette ner till Gävle. Vi åkte rätt sent på fredag och var inte framme i Gävle förrän efter midnatt. Förutom att träffa Carro, Adam, Ingrid och Alfons så var ett ärende att starta tävlingssäsongen. Vi valde att åka till Söderhamn på lördagen och hoppa en meter, första starten sen Carro red hem DM silver på Surf i juni i fjol. Det blåste mellan märg och ben i Söderhamn men kul att vara på en ny tävlingsplats ändå. Carro satsade friskt men rev tyvärr med sig en bom i omhoppningen vilket kostade en andraplats. Jag trodde aldrig Ingrid skulle gå att lasta efter den hemska tripp vi gjorde när vi åkte ner med henne till Gävle 7 januari i snösmockan. Trots ett släp så hade det snöat in på Ingrid så hon hade fullt med snö i ansiktet då. Resan den gången tog åtta timmar trots att vi inte stannade annat för att gå på toa, tanka och köpa nåt ätbart på bensinmack. Jag hade inte behövt oroa mig. Ingrid kom ihåg hur man gör när man går på transporten och minnet av den tidigare resan måste varit som bortblåst. På väg hem från Söderhamn hamnade vi i karavanen av sportlovsfirare på väg från fjällen och söderut så det tog en djäkla tid att komma hem. Den godmodiga Ingrid hördes inte ens i transporten. Hon är ganska van att åka nu.
På lördag kväll kollade vi Mellon och beställde hem mat via Foodora. Mysigt och trevligt på alla sätt och vis. Det blev sovmorgon på söndag då vi skulle hoppa helgens absolut sista klass i Högbo som var en 1,10. Vi åkte inte från GRS förrän vid två tiden. Lite miss med koll på klockan gjorde att Minette och Carro fick rusa iväg till ridhuset för att gå banan då vi upptäckte att klassen skulle början om tio minuter. Jag och Adam tog hand om Ingrid utanför framhoppningen. Och det blev ju intressant. Vi hade hört av några klubbkompisar som varit i Högbo fredag och lördag att det var obegränsat antal ekipage på framhoppningen och det varit kaos. Till söndag eftermiddag hade det ändrats så det var begränsning men det var ändå kaos i våra ögon mått mätt. Vet inte hur många som var på framhoppningen men Minette hölll inte på ta sig från staketet in till hoppningen. Ingrid var supertaggad och het och Carro, tja vet inte om hon var nervös men jag tror det då hon inte tävlat sen i fjol somras. Det gäller ju att "våga ta för sig" på en sån där framhoppning. Tänk själv om mängder med ekipage ska hoppa fram och höja och sänka i det oändliga. Vart ändå glad att Carro vågade ta den plats hon behövde. Med facit i hand kanske vi skulle åkt till Högbo även på lördgen just för att vi människor ska få erfarenhet från såna här tävlingsplatser. Vi är ju van mindre tävlingar där det är typ högst sex ekipage på en framhoppning. Men det är bara att lära sig eftersom vi i och med att "vi" är stationerade i Gävle har närmare till större tävlingsplatser med fler ekipage även på en framhoppning. Carro nämnde något innan start om att "banan var hög..." Ingrid var verkligen med på noterna, kanske lite väl med och eld under hovvarna men hon hoppar verkligen med glädje och tycker det är så kul. En onödig rivning på första hindret och sen blev det verkligen inte bra på A hindret in i kombinationen. Alla var nöjda n är vi lastade och åkte hem.
Vi kom till stallet ganska sent på eftermiddagen och jag försökte ta hand om släpet så gott jag kunde genom att försöka ta bort all smuts utan vatten, det fick bli en kvast med snö och hjälpligt bättre blev det. Klockan var nog mycket och jag orkade verkligen inte försöka hitta en tvätt för släpet. Känns inte helt bra att lämna det men vad ska jag göra? Får åka ner när det blir varmare och försöka tvätta av det med hink och vatten på stallplanen.
Innan vi lämnade Gävle åkte hela gänget och åt pizza och mellanmål på "kvarterskrogen" vid Gavlehovsvägen. Det sista vi gjorde var att tanka upp Volvon och sen lämna Carro och Adam hemma hos dom.
Minette började köra och det var lite rörigt norrut med mycket bilar men det lättade mot Söderhamn. Minette körde ända till Örnsköldsvik vilket jag var tacksam för. Jag var galet trött och raglade in i lägenheten vid fem i ett på natten.
Kommentera