Det som hänt sen sist är att Carro fyllt 15 år. Dagen firades med middag på Sjöbris tillsammans med födelsedagsbarnet, mamma, Minette och Anton. Dagen efter skrev Carro AM kortet på Trafikverket vilket hon till sin stora glädje klarade så nu susar Carro omkring i Umeå på sin fina moped och jag fick ett helt annat liv i lugn och ro. Vi har även varit i Luleå och tävlat dressyr vilket var katastrof resultatmässigt. Carro får ta på sig en hel del då hon var nedgraderad till Carro 1.0 där vi var i höstas. -"Rindi är stark och pigg"..... -"Jo men det är hon annars också".......... Vi lämnade Luleå ridklubb mitt på dagen och åkte in till Luleå och shoppade istället. Carro gick på stan i Luleå i gassande sol med en svart blus som hellre hade passat in på en nattklubb. -"Jag hade bara med en t-shirt men den har jag smutsat ner". Det är väldigt skönt när barnet blivit så stort att hon kan packa själv. Eller hur var det nu? Det hela slutade med att vi slank in på Hanzens och köpte en Morris t-shirt till Carro. På framridningen dagen efter frös Carro (konstig unge) så hon valde att ovanpå Animokavajen ta på sig sin svarta Moto-jacket. Carro såg därmed ut som en liten gangster bredvid de andra prydliga små ryttarinnorna. (Bild långre ned) Med Luleåhelgen i bakfickan så bestämde vi oss för att stryka tävlingen i Näske som vi var anmälda till. På fredagkväll i Luleå när Carro och Rindi testade banan så gjorde dom i alla fall intryck Jag hörde hur en väldressad tjej i trendiga ridkläder viskade till sina vänner -"Kolla vilket steg den ponnyn har" och så nickade hon åt Rindi. Jag sträckte på mig lite extra där jag satt en bit bort. Roligt var också att våra klubbkamrater Johanssons var på tävlingen, så trevligt sällskap och vi var även ut på Pinchos om lördagkvällen. Finns ju så mycket mer än själva tävlande. Som att umgås med goda vänner!
Vet inte när nästa start blir, inte lönt att starta i uppförsbacke och det behövs mycket mer träning och Carro måste hitta tillbaka dit hon var i början på sommaren. Det räcker i alla fall inte utan vi måste dit och växla upp. Just nu känns det övermäktigt och inte ett dugg viktigt. Det problemet förefaller banalt. Livet som jag tar för givet och inte uppskattar - det är som viktigast och jag har inte fattat någonting.
Hollywooddrömmar
I slutet av maj dök ett inlägg upp i mitt Facebookflöde och detta inlägg fångade mitt intresse. Jag tänkte att Carro kan ju ha andra talanger än matte och fysik så varför inte testa något helt annorlunda? Jag fixade ihop några nytagna bilder och skickade in till bolaget. Fick ganska omgående svar om en provfilmning för en långfilm. Nu bar det sig inte bättre än att vi kunde inte åka på den tid vi fått trots att dom försökte byta tid. Det bara gick inte så vi var tvungna att tacka nej. Jag hade glömt det där tills i måndags för några veckor sedan då vi blev kontaktade om ett nytt tillfälle och varför inte? Carro har lov och jag semester så vi blåste upp till Luleå 72 timmar efter vi kommit hem från dressyr tävlingen. Kan ju faktiskt vara roligt att göra något som inte har med hästar att göra jämt och ständigt. Måste säga att bilen glider fram fruktansvärt bra längst E 4 så resan gick snabbt. Som tur var hade jag beräknat tiden med god marginal då jag inte höll på hitta till rätt ställe. Carro föreföll lugn och harmonisk och jag lät henne hålla på med mobilen ända fram till att det blev hennes tur. Ibland kan mobilen vara bra, den tog nog bort udden av nervositet då Carro istället kunde koncentrera sig på Snap. På väggen i foajén där vi väntade fanns en biografaffisch inramad och var det ett tecken att en av skådespelarna i den filmen hette Backman? Då det hade blivit lite förskjutningar i schemat så fick vi vänta innan det blev Carros tur och innan hon skulle in så hade barnet med mamma som skulle in efter oss kommit. Vi fick alla lite snabb info där i dörröppningen när Carro skulle in, vad filmen i stora drag skulle handla om. Döm om min förvåning när regissören för filmen är en regissör med uppåtgående trendkurva som inkasserat priser som Guldbagge och andra tunga priser. Det hade inte tidigare framgått vad Carro skulle provspela för och det här kändes plötsligt oerhört stort. Trehundra hade känt sig manade att söka och tjugo var utvalda, därav min Carro! Bara det var roligt och stort och jag måste ju skickat in bilder som väckte nyfikenhet och uppmärksamhet. Jag har inga förhoppningar och ser det som en prestation att bara komma in i castingkvinnans register där de utvalda skulle komma att hamna i och med denna casting. Carro verkar peppad och tyckte det var jätteroligt och hon sa själv att hon inte varit ett dugg nervös. Carro hade gjort en scen ur filmen som spelades in och det hade gått bra, Carro hade hämtat inspiration från tidigare erfarenheter i livet kan man säga. Vi blåste ner till Umeå för att åka ut till stallet efter en rolig och minnesrik dag. Nu är det bara att hålla tummarna att Carro kommer vidare för ytterligare provfilmningar med regissören.
Kommentera