Ikväll har kollegorna fest men jag valde att hoppa över festen i år. Kollegorna sitter nästgårds just nu, på Scandic Plaza och kör konceptet "Mord till bords". Ett fall skall lösas under middagen. Jag har suttit på tillräckligt många disputationsfester som tar TIMMAR och jag förstår att min ADHD kommer göra sig påmind allt för snabbt. Nej jag har ingen ADHD diagnos men jag känner mig själv och vet att jag blir allt för rastlös med en sån megamiddag. Kände bara att jag inte skulle vara med i år. Nu har jag i alla fall ork att gå om jag skulle vilja, det har faktiskt hänt nån gång för flera år sedan att jag bara O-R-K-A-D-E inte. Det var på den tiden jag åt fett onyttigt. Nu är kroppen i ordning vad gäller mat och ork men det ska kännas så rätt också. Ikväll förresten köpte jag kycklingklubbor och det åt jag tillsammans med en burk svingod råkostsallad från charken på Kvantum. Carro hade en kompis hemma här och tillsammans lagade dom tacos och filmade allt för ett skolarbete som skall presenteras i veckan. Jag såg filmen och den var så djäkla bra. Jag tror att Carro behöver inte satsa för att bli rymdfysiker eller nåt sånt där krångligt. Carro borde bli musikproducent eller jobba med att göra film. Min lilla trettonåring är en klar begåvning på detta. Kanske kan jag bjuda på cocking tackos filmen inom kort. Gissa om jag skrattade när katten Ronja dök upp i en sekvens och ivrigt slickade i sig creme fraishe med avakado där hon satt med skålen framför sig på diskbänken. . 
 
I eftermiddag när jag funderade på att avrunda arbetsveckan ringde Evelina som hade insläpp och meddelade att Rindi hade trampat sig. När jag kom till stallet och undersökte det närmare såg det inte så farligt ut. Tyckte det var lite bloddigt på hovens framsida högt upp mot kronranden men inte på själva kronranden eller benet. Rindi var inte ett dugg öm när jag undersökte hennes hov och kronrand och var pigg och nyter. Tog ut henne och gick i gången och hon gick som vanligt. Jag tvättade kronranden och ner på hovväggen och sen smorde jag in silversalva, hoppas inget tillstött under natten och att ponnyn ser bra ut imorgon. Nu har det varit mycket på slutet, för en månad sedan slog Rindi sig på skenbenet vilket läkt jättefint och idag framsidan av hoven. Under våra fem och ett halvt år har det inte varit något med Rindi annat än ett balltramp när Minette var ut och red en gång. Nu är det två saker på en månad. Är det månne oro i hagarna på Hippo nu? 
 
Svenska Newforestföreningen fyller femtio år 2017 och till jubileumsåret ger föreningen ut en jubileumskalender där hugade New forest ponny älskare fick skicka in sina bidrag. Jag skickade in bidrag av både Minette/Rindi och Carro/Rindi utan större förhoppningar då sådana tävlingar brukar vara ganska populära. Kalendern skulle säljas på Sweden International Horse Show, SIHS i Stockholm i slutet av november. En klubbkamrat befann sig på platas vid Friends Arena och köpte ut kalendern till mig. Innan jag hann se den så kom information om vilka ponnyer som kommit med i jubileumskalendern och döm om min förvåning och stora glädje att Rindi kommit med! Spänningen var stor, vilken bild hade dom valt? Denna gång var det storasyster i familjen som drog längsta strået med en bild som fantastiska hästfotografen Maria Bodin har tagit. Tack snälla Maria! Din bild kommer förevigt finnas i jubileumskalendern! Visst kan jag säga att Rindi varit på SIHS?!!!! Denna bild pryder inte bara en månad i jubileumskalendern, den hänger även som en rätt stor canvas här hemma. 
 
Eftersom Carro inte kom med hedrar jag henne med bilden nedan som samtidigt är ett minne från sommaren 2016, här hoppar hon och Rindi LC och dom hoppar till sig en tredjeplacering med sin dubbelnolla. Med denna bild kan jag bara drömma om en ny sommar, om ca 20 dagar vänder det mot ljusare tider vilket känns väldigt skönt. 
 
Igår på väg hem från bilen pratade jag och Carro om julklappar. Efter några ja/nej frågor ställda av Carro lät hon meddela att hon minsann visste att hon skulle få ridbyxor i julklapp. -"Animo, va"? Jag bara kollade på henne där vi stod vid rödljuset vid gamla E4:an. -"Wilma sa det. Hon hade sett det i sin mammas telefon". Ungar alltså.... Idag hämtade jag ut paketet och när jag vecklade ut ridbyxorna (och ja, det är Animo) så blev jag lite orolig när dom såg lite stora ut. Denna gång köpte jag minsta damstorleken då Animo är små i storlekarna. Ett infornationsblad låg bifogat och där stod att jag skulle reklamera och skicka tillbaka inom fjorton dagar  för byte/återköp. Eftersom jag var väldigt osäker på storleken kände jag mig tvungen att avslöja den stora julklappshemligheten och låta Carro prova dom. Jo dom satt faktiskt jätte bra, dom är lite lägre i midjan och det passar ju den smala Carro bra. Vi hittade ett snyggt Lewis 501:an skärp och ja, byxorna satt hur bra som helst. Dessa har dessutom några centimeter på längden att växa i. Carro äter djävulskt mycket mackor nu och med några rostade franskförpackningar i varje ben så har hon ränt på längden. De ridbyxor jag köpte i våras har blivit lite korta i benen redan. Få se om jag slår in Animobyxorna eller hur vi gör. Jag har i alla fall deklarerat att det blir inte så mycket mer julklappar då ridbyxorna var svindyra sett med min plånbok. 
 
Sen vi hördes sist har Carro och Rindi haft en dressyrträning. Det gick bra och något som jag lagt märke till är att Carro får mycket gratis till dagen efter då Rindi går som smöret dan efter en dressyrträning. Ni vet när hela ponnyn bär upp sig själv och ser ut som just det - smör med stuns liksom. Sen dressyren tagit fart kan jag även konstatera att Carro fått en mycket bättre sits inte bara i dressyrsadeln utan även i hoppsadeln. Det gör skillnad tycker jag! 
 
Imrogon har jag utsläpp av hästarna i vår haggrupp så jag ska åka till stallet halv åtta. TIdigare ikväll såg jag att På spåret skulle börja med en ny säsong och visst är det lite kärringvarning på mig när jag kan avslöja att jag kände en väldig glädje när jag insåg detta och planerade att se tv programmet med tända ljus och lite julmust i glaset på bordet? Tänkte ta en tidig kväll men vad händer? Jo denna kåk måse bestå av smågrus i väggarna. All betong verkar krackelerat efter femtio år för det låter som att grannen sitter i garderoben bredvid mitt vardagsrum och jammar skivor. Jag vill ha en Västerbottensgård med tillhörande stall och mark där det enda som hörs är knacket i väggarna när träet suckar inför kylan utomhus och all djävla jam på grammofon är strängt förbjudet. Ni vet när man får känslan att man vill slåss. Nu är gränsen nära. Till grannens försvar ska jag ändå säga att detta är ingenting motför när kulturberikarna nere i källarn hade fest så var snytingen nära. Den gången marscherade jag arg som ett bi ner och det går ju alltid att få tag i någon då folk ska vara ute och röka i parit och minut. Den gången kom en berusad kvinna ut och efter lite dividerande skulle jag få biljetter till den pjäs dom firade att dom skulle ha premiär med snart. Detta hände för ett par år sedan. Tror ni jag fick några biljetter? En annan gång hade firman som håller till i backen ner mot Hamnmagasinet nåt fest, jag tror det var en reklambyrå. Dom hade gjort en liten mysig uteplats också, en såndär som varenda café och pub har på sommaren. Där var det ett djäkla liv men dom spelade åtminstone bra musik där jag hörde vad det var och inte bara en massa dovt mullrande genom väggen. Den gången hade en granne fått nog, gått ner till firman som frikostigt sagt: -"Ta ett rum på Scandic Plaza, jag betalar" vilket den familjen gjort. Det var väl schysst gjort och en snabb lösning på problemet. Kanske borde gå förbi Bubblan imorgpn och köpa en Harry Boy plus Triss. Plötsligt händer det och kanske den där gården kan bli verklighet. 
 
 

Kommentera

Publiceras ej